Aftonbladet – 15 januari 1863, sida 2

Mrs Vanstone kom först till mig i November sistlidne höst och bodde då jemte sin kammarjungfru i mina rum, Hyarken då eller denna gång har hon gifvit mig anledning till att beklaca mig öfver henne. Hon har på allt vis uppfört sig som ett hederligt fruntimmer och betalt hvad jag haft rätt att fordra. Jag skrifver dessa rader i egenskap af husmoder och emedan mitt samvele bjuder mig det, men ej af någon egennyttig bevekelsegrund. pfter att i behörig tid hafva uppsagt sina rum, ämnar mrs Vanstone, fom nu är alldeles ensam, i morgon lemna mitt hus. Hon har ieke fördolt för mig att hon numera är mycket obemedlad och att hon derföre ej längre kon stanna qvar. Detta är allt hvad hon bar sagt mig; hvart hon nu ämnar fara eller hvad hon tänker taga sig till, det känner jag ej; men jag bar allt skäl till den förmodan att hon efter sin afresa härifrån ämnar förstöra alla spår af sin 2 nuvarande tillvaro, på det att ej någon af fordna bekanta må återfinna henne, ty jag öfverraskade henne i gär, gråtande och sysselsatt med att bränna upp bref, som säkerIgen voro från kära vänner. Hennes utseende och gätt är grufligt förändradt sedan en vecka. Jag tror att hon bär någon stor oro i sitt sinne och jag fruktar mycket, af hvad jug ser, att hon är på vägen att insjukna. Det är mycket sorgligt att se en så ung qvinna så ytterligt ö Å ensam som hon nu år det. Ursäkta att jag besvärar er med detta bref, men jag tycker det vara min pligtatt skrifva dets. Om ni känner någon af hennes närmare anhöriga, så var god säg dem att det ej är tid att dröja. Låta de morgondagen gå förbi, så förlora de måbända