Aftonbladet – 14 januari 1863, sida 2

Men frihet att begagna detta valsält är likväl lemnad åt hvarje valdistrikt, inem hvilket intresset är nog starkt för att besegra de lokala hivdren. Dessa hinder böra ock i någon mån mirskos derigenom, aut deväljandes röster uppsamlas inom kommunerna och sedan sammanräknas af den för alla kommunerna inom elt distrikt gemensamma valiörrättaren. De väljande eller deras komiterade befrias visserligeu icke derig. nom från att resa till ett förberedande valmöte, der ett sådent finnes behöfligt, men de befrias från att resa utom kommunen för rösternas afgifvande, hvilket sällan eller aldrig lärer medhinnas på samma dag som de förberedande öfverläggningarne. Olägenheterna af de såsom regel uppställda medelbara valen hafva måhända i någon mån blifvit förminskade genom det stora antal elektorer, som blifvit i förslaget bestämdt. Den försla, i anseende till ledamöternes antal mindre, kammarens inre styrka är, såsom förut är antydt, att söka deruti, att den jemväl utgår Ifrån hela folket, till och med i större utsträckning än den andra kammaren, enär från valrätt til denna sednare äro uteslutna många, som ega rösträtt inom kommunen och sålunda deltaga i tillsättandet af valnämnderna för första kammaren. Den förmedling valen komma att genom landstingen undergå bör bidraga att göra dem till uttryck al ett upplyst tänkesätt. Landstingsmännen kunna nemligen icke antagas komma att utses med något hufvudsakligt afseende å befattningen att stundom vara elektorer till riksdagsmän, som efter långa mellantider ombytas, utan vid deras tillsättande måste tagas i betraktande de egenskaper, som berättiga till förtroendet att utöfva beskaltningsrätt och vården om länets gemensamma angelägenheter. Den insigt, som vinnes genom deltagande i en om allmänna ärenden rådplägande församling, må: ste vidare gifva landstingsmännen en mera vidgad synkrets, än som kan påräknas, vare sig hos omedelbart väljande menigheter eller hos elektorer, utsedda endast för ett visst val. Förmögenhetens konservatism kommer äfven denna kammare till godo dels derigenom, att vid val af landstingsmän rösterna beräknas efter skatt, hvartill kommer stt landstingsmännen ej för sitt uppdrag njuta ersättning, dels ock genom de förmögenhetsqvalifikationer, som äro stadgade för valbarhet till riksdagsman i första kammaren. Med de härvid valda siffror af 80,000 rår fastighetsvärde eller 4000 rdr årlig inkomst, har afsigten varit att inskränka valbarheten till dem, som kunna anses ega större fast egendom, idka någon betydligare rörelse, innehafva högre tjenst eller eljest, efter vårt lands förhållanden, befinna sig i en någorlunda betryggad ekonomisk ställning. Inom dessa kategorier torde ock i allmänhet den högre bildningen och den mera omfattande erfarenheten vara att söka. Då majoriteten bland de politiskt berättigade hari sin makt att tillsätta båda kamrarne, torde det icke heller vara obilligt, att den i valet af den ena kammarens ledamöter inskränkes till dem, som icke uteslutande representera denna mejoritets egna intressen. Vidare är afsedt att åt denna kammare bereda ettisann mening aristokratiskt element, genom stadgandet att dess ledamöter, likasom landstingens, icke erhålla arfvoden. För att afbryta sina i vanliga sysselsättningar under en icke obetydlig del af året och underhålla sig på egen bekostnad vid riksdagen, fordras nemligen icke blott en god förmögenhetsställning, utan jemväl ett af nit för det allmänna eller åtminstone af ärelystnad tifvadt sinne, som vill underkasta sig en uppoffiing. : Det kan visserligen icke förnekas, att genom dessa inskränkningar komma att från första kammaren uteslutas många, som för densamma skulle utgöra prydnader; men dessa äro icke heller obehöfliga för andra kammaren, och med den i fråga om första kammaren lemnade valfrihet inom hela riket, lärer någon förlägenhet för ett tillräckligt antal värdiga ledamöter inom de fastställda gränserna icke kunna uppstå. Dessa inskränkningar kunna möjligen framdeles utan fara borttagas; men intill dess erfarenheten ådagalagt att personer af utmärkt förtjenst företrädesvis der eftersykas, och att icke mera eller mindre tomma löften om reformer i alla riktningar eller blotta ifvern för sådena blitva det säkraste medlet att vinna flertalet af valmännens röster, torde det icke vara öfverflödigt att i den ena kammaren inlägga en motvigt emot begäret efter allt tör hastiga förändringar. : Efter folkmängdens fördelning, vid 1861 l års slut, inom de särskilda landstingens omI råden och de större städerna, skulle enligt j förslagets betämmelse, att en riksdagsman utses för hvarje tal af 30,000, första kammaren komma att bestå af 119 ledamöter. Ehuru det från sistlidne riksdag hvilande förslag att valrätten till riksdagsmän skulla utsträckas jemväl till mosaiske trosbekännare, vid denna riksdag fallit genom. ett stånds afslag, har likväl i det nu framlagda förslaget valrätten icke till någondera kammaren gjorts beroende af religiös bekännelse; men då upphäfvande af denna begränsning jemväl i afseende å valbarhet hittills icke inom representationen varit frågasatt, och någon betänklighet häremot kan förefinnas i den omständigheten att representanterna, som icke få befatta sig med främmande lärors kyrkolag, deltaga i lagstiftningen för svenska kyrkan, är valbartest RK -—-—-—-—-—rp;sT —rbosXso——————— i —— E-TEN