Aftonbladet – 13 januari 1863, sida 3

klander över riksgäldsfullmäktiges föriatande nti ifrågavarande fall vore alldeles för Jindrigg vid betraktandet åf att fullmäktige, utan 1 dernag medgifvande och i strid med gälland i firfatningar, uppnegocierat ett !otterilån. Att man som fersvar derför anfört att staten tillskyftdats en vinst genom detta lån vore att ställa sig på en alitför slipprig grund; ty-staten bö ej etablera olagiiga imrättningar för det de äro vinstgifvande ; eller skulle man kanske vilja medgifva inrättandet ef spelhus för statens räkning? Om en fattig person på lotteri.spelar bort en sjal eller ett par stöfiar bötfälles denne; men riksgäldskontoret satte sig deremot öfver lagen och i tade ett lotteri. Det klander utskottet uttalar rigtas lika myeket mot revisorerna som mot fullmäktige )-. Talaren ansåg emellertid utskottet hafva mesddelat fullmäktige en så fuilständig absolutiory att katoliker dermed skulle kunna vara belåtne. I fråga om 7:de punkten, rörande inhemska 3milionerslånet anförde talaren att follmäktige haft bestämdt föreläggande, att icke upptaga nämnde lån, så framt det ej kunde erhållas på samma vilkor som 1860 års jernvägslån. Denna tydiga föreskrift hafva fullmäktige öfverträdt, hvarigenom staten tillskyndats en förlust och försöket med ået inhemska fondsystemet alldeles omöjliggjorts. Talaren slutade med uttalandet ac den åsigt att fullmäktige uti förevarande falk handlat i fullkomlig strid mot rikets stinders beslut, hvilket bordt föranleda uttalandet af ett skarpt klander; men utskottets siräaga fraser? syntes ej hafva räckt längre än till utlåtandets andra punkt. O. J. Svonsån från Kalmare län sade sig instimma med föregående tal. i afseende å 2:dra punkten; men kunde i afseende å den ?7:åe ej tillstyrka decharge, utan yrkade att riksgäldsfullmäktige måtte stå las till ansvar för deras åt gärder i fråga om det inhemska lånet. Talaren ingafvidare till protokollet ett anförande som i detalj behandlade den klandrade lånetransaktionen: : t Jaban Porsson från Upsala län, fellmäktig i riksgäldskontoret, yttrade sig ej kunna finna att remieobligationer vore detsamma som Jottsedar. Lett lotterisgår den förlorande miste om hela insatsen, då deremot premicobligationens kapital till fullo utgår. och -i, olyekligaste fall alltid lemnar en om ock ringa ränta, hvadan fullmäktige ansett sig handla på bästa sitt då de genom de vidtagna å:gärderna tillskyndat staten en behållning af 360,060 rår. Trodde att fullmäktige skulle fått röna mera klander om de ej antagit den af lånegifvarne föreslagna åtgärden med premico!ligationerna. Erinrade för igt om att K. M:t sanktionerat konmtrakts dringen och upplyste slutligen att talaren vid fullmäktiges beslut om upptagande af det inhemska lånet varit frånvarande, emedan han då befunnit sig i-hemorten. For Milsicn fån Malmöhus Jän, ledamot af statsutskottet, trodde att nämnde utskott gjort byad det borde, då det allvarligt sökt påpeka hvad fullmäktige låtit komma sig till last, emedan utskottet ej ansåg sig kunna gå nog längt att fordra åtals anställande mot fullmäktige. Hvad Sabsolutionen beträffade stod deiduständerna fritt att gilva fullmäktige densimma eller ställa dem till doms. Glesus Brisesen från Bohus län, riksgäldsfullmäktig och deltagare i båda de ozillade låneoperationerna, yttrade att klandret ej varit honom oväntadt; men svårigheterna hade varit många och fullmäktige hade ej lemnat någon möda ospard, för att cc staten till godo cch garna fäderneslandet. Hyste liksom Johan Persson den äsigten att fullmäktige möjligen fått röna starkare klander om de underlåtit att antaga den begärda kontraktsförändring, hvarigenom en det at lånet blef stäldt på premier, och hoppades att man ej skulle bedöma saken alltför strängt. Carl Ivarsson från Hallands län ansåg det cj agna till något att förlänga diskussionen ; ty ådagalagdt vore att fullmäktige bandlat i strid radt de föreskrifter de af rikets ständer erhållit. Att låta sådant passera opåtaldt vore ett fa:ligt prejudikat, hvartöre utskottets klander uti 2dra punkten kunnat vara skarpare och, ehuru talaren rätteligen ansåg fulimiätige böra stå till ansvar för sina åtgöranden i afscende å det inhemska linet, ville han dock åtnöja sig med att den om detta lån handlande 7:de punkten, med ogillande lades till hundlingarna, emedan utskottet rörande detta follmäktiges förfarande yttrat sig alltför lindrigt. Kunde ej medgifva den af utskottet tillstyrktu dechargen. Jonas Andorssen från Östergötland, ledamot af statsutskottet, hade funnit olika åsigter uttalade såväl af revisorerna som inom utskottet i afseende å fullmäktiges åtgöranden vid premielånet: Medgaf visserligen: att fullmäktige öfverträdt sikets stönders bestämmelser; så til vida att: premieobligationerna icke kunde a vara sådana statsobLliga ioner som ständerna a sett ; men erinrade derjemte att sjelfva lotte spelet gällde endast räntevinsten och att dylika premielän förekomma i andra länder, hvilka Hikasom Sverge afskaffat statslotterierna. Talaren fann det deremot betänkligare i fråga om inhemska lånet, samt upplyste att det i utskottet ventilerats om åtals anställande mot fullmäktige i denna del; men att man slutligen fuunit sig ej kunna gå längre än man gjort, och hvilket tal. äfven för sin del vore böjt anse tillräckligt, under den förhoppning att de gjorda anmäkningarne skola komma att lända till efterrättelse för framtiden. Med denna talare instämde Sven Heurin, Sandstedt, Danielsson och Gustaf Bolin m fi. Bjorkandor ogillade fullmäktiges åtgärder; men trodde de gjorda anmärkningarna tillräckliga, synnerligast som man ej gerna kunde komma längre; instämde med Per Nilsson. lof Pehrsson från Gefleborgs län fann sig förekommen af Jonas Audersson och instäm:e derföre med honom. Paul Andorsson från Jemtlands län ogillade tfvenledes fullmäktiges åtgärder och var viss om att han dermed uttalat sina komitenters åsigter. Inskränkte sig för öfrigt till att instämma med Mengel i fråga om lotterilåncet. I afsecnde å det inhemska lånet vore det uppenbart att follmäktige handlat i rak strid mot ständers beslut, om att 3 milijoners kulle få stå högre i ränta än 160 års jernvägslän. Deruill kom den olägenheten ait statsmakterna, som genom upptagandet af det inhemska lånet velat försöka utforska möjligheten af att åvägabringa eit fondsystem inom landet, nu stodo lika ockunniga om lämpligheten af ett dylikt fondsystem som före sednaste riksdag, till följd af fullmäkiges underlåtenhet att upptaga lånet förmedelst subskription, utlyst i hufvudstaden och landsor: te:na. I slutet af sidan 41 — fortfar talaren — säger utskottet: rill det: synas som om fullmäk tige ieke noggranrt ställt sig till efterrätt ständernas beslut. Talaren kunde dock ej komma till någon annan Åsigt in aw det icke allenast vill synas som om fullmäktige i detta fall hanilat oriktigt utan att så verkligen skett, och att de omständigheter som tala emot fullmäktiges åtgöranden med det inhemska lånet vore af mera betydande art än dei fråga om louerilånet, hvarför talaren i likhet med Carl Ivarsson ansåg att man borde lägga 7:de punkten till handlingarna med ogillande och ej meddela decharge. Auiuat Andersson från Östergötland bad få upplysa att han, ehuru riksgäldsfullmäktig, icke deltagit uti de klandrade besluten, enär han efter lånetransaktionerna blifvit til fullmäktig inkallad. Bicnge!, som ånyo erhöll ordet yttrade att visterliven fara talarna 7 Ana titrat Att