Aftonbladet – 12 januari 1863, sida 2

— I Lunds Veckoblad skrifves: Härvarande S:t Knutsgille firar med öflig sollennitet sin högtidsdag nästkommande tisdag, een 13 dennes. Af dem som för 50 år sedan ingingo såsom medlemmar af brödraskapet, lefva nu blott 3: dåvar. filos. kandidaten, numera k. lifmedikus, professorn Magnus Christian Retzius, dåvarande studeranden, numera assessorn Magnus Jacob Crusenstolpe, samt f. d. landtbrukaren Johan Malm. Bland dem, som sedermera aflidit upptager matrikeln följande mera bekanta namn: botanices demonstrator C. A. Agardh, mag. docens B. M. Bolmår. kemie adjunkten J. A, Engström, magister Carl Christian Eberstein, magister Elias Lidfors. — Söderköpings folkmängd utgjordes den 1 Januari af 1614 personer. — Askersunds folkmängd, som vid 1862 års början utgjorde 1260, utgjorde den 1 Jan, 1309 personer. — Folkmängden i Kristinehamn, som vid sistlidet års början utgjorde 2733, har underåret ökats med 93 personer och utgjorde såldes vid sistlidne December månads slut 2826. FN — Från Upsala skrefs förliden lördag: Väderleken är : härstädes fortfarande blid, hvarpå kan som bevis anföras den för årstiden ovanliga förteelsen, att förliden gårdag plockades i en trädgård härstädes flera knippor af fuilt utslagna styfmorsblommor, för att icke tala om, att syrenoch krusbärsbuskar stodo grönskande. — Från Kristianstad skrifves den 7 Jan.: Väderleken fortfar att vara, för årstiden, ovanligt mild, ehuru storm och blåst nästan under hela julen rasat härstädes. Också har, till följd af den en längre tid herrskande sydliga vinden, vattnet drifvits upp i ån till den höjd, att de närmaste stränderna äro öfversvämmade. Större delen af Näsby fält utgör nu en respektabel sjö, och på andra sidan om chaussten stå åkrarne på flera ställen under vatten, så att den gröna rågbrodden sticker upp ur vattenbrynet. I Tivoli och Kommendantsängen går vattnet upp på gångarne, och Tivoliholmen hotas med öfversvämning. Ut mot Beckhofvet ser det ej bättre ut; och på engelsmännens bank från Hammarspynt arbeta vågorna af alla krafter, hvarjemte den uttappade sjön återtagit stt fordna utseende. Äfven gasverket lärer )otas af vattenflödet. Es rERNN — Pastor Glasell bar till Handelstidningen insändt följande förklarivg, hvilken vi meddela till den kraft och verkan den må ega: Till redaktionen af Iandelstidningen. I den förhoppning att redaktionen äfven åt , mig välvilligt upplåter en plats i dagens nummer af sin tidning till besvarande af den itorsdagsnumret mot mig förekommande uppsatsen, får jag ödmjukligen anhålla om intagande af följande. Såsom sannolika anledningar dertill att jag föst vid den aflidnes graf infann mig, uppgifver författaren tvenne stycken. Till det ena får jag svara, att så gerna jag än önskar få förrätta dopet i kyrkan, jag dock aldrig vägrat döpa barn i hemmet, när föräldrarne icke velat I medgifva barnets dop annorstädes än der. Att i jag skulle hafva gifvit den afliäne det af honom i lifstiden begärda utflyttningsbeviset med sådant vitsord om kristendomskunskap, att detta föranledt till densammas pröfning och betygets omgkrifning, är något mig helt obekant. Till det andra stycket får jag svara att emellan den a och mig skiljaktigheter egde rum i trosÅ id saker. Dessa skiljaktigheter gällde icke så mycket en eller annan dogm, beträffade icke heller den evangeliskt-lutherska kyrkan, utan något äldre och högre än alla dogmer och alla kyrkor — Jesus Kristus, lefvandes Guds son. Då författaren betviflar orsaken till mitt öfverklagade förhållande ligga uti någon min grundsats, finner han, så betänkligt honom än är att döma öfver menniskors motiver, mig svårligen här vara ledd af annat än af bittert sinnelag och hämndlystnad. Ett sådant domslut är ick något nytt. Också förundrar jag mig icke öfver detsamma, Beträffande de inbjudnas öfverklagade långa väntan får jag upplysa att begrafningen var utsatt att hållas efter gudstjenstens slut. Jag afvisste icke alls till hvad timma gästerna hade blifvit inbjudna. Underrättad på vägen till kyrkogården att gästerna voro samlade och tillfrågad om jag ville å upp i sorghuset, svarade jag att jag på kyrkogården ville vänta, der också liket redan stod. Då författaIren klagat öfver min ovänlighet vid.grafven, begagnar jag detta tillfälle att hjertligt helsa I honom: Nya Varfvet den 9 Januari 1863. B. J. Glasell. anette Vördsam anmälan.