Aftonbladet – 10 januari 1863, sida 2

Då det upprörande prof på presterlig ofördragsamhet, som vi i går efter GöteborgsPosten berättade, härstädes väckt en stor och allmän indignation, anse vi oss äfven böra återgifva Handelslidningens framställning af saken, få mycket hellre som den, ehuru i allt väsendtligt bekräftande Göteborgs-Postens berättelse, i några emärre detaljer beriktigar densamma. Den följer här, jemte tidningens träffande och väl sagda reflexioner öfver saken: fn ny yttring af presterlig ofördragsamhet, att ej säga något värre, har i dessa dagar inom många kretsar väckt så mycken förtret och ovilja, att vi ej kunna undertrycka framställningen af saken, ehuru det gäller en man, för hvars verksamma menniskokärlek vi hyst synnerlig aktning. Händelsen är följande: Sistlidne tisdag, trettondagen, voro talrika begrafningsgäster samlade i ett hus vid Nya Varfvet, för att till grafven följa den nyligen aflidne, särdeles aktade sjökaptenen Tengström, som i sina bästa år bortgått, efterlemnande flera barn och en ända till otröstlighet bedröfvad hustru, med hvilken han framlefvat ett lyckligt familjelif. Det var således ett sorgelus i ordets hela mening, der den utlidnes vänner nu voro samlade, endast väntande på den tjenstförrätande presten, bataljonspredtkanten Glasell, r all åt den aflidne hembära den sista tjensten. Man väntade 1 qvart, väntade 2, 3, 4, 5 qvart efter den utsatta tmmen, men ingen prest hördes af. Andtligen ser man ocnom fönstret pastor Giasell med graviteiska steg vandra af till kyrkogården, utan att kasta en blick upp, än mindre sända något bud till de församlade begrafningsvästerna. Då detta spordes, greps den svaoch upprörda fru Tengström af underrältelsen så djupt, att hon afsvimmade. Ett var af gästerna ilade ned till hr Giasell, uttryckende örvåning öfver hans beteende, dertill han lärer genmält, att han hitkommit för att fullgöra sin tjensteförrättning, men att han ej ville sätta sin fot ini yegrafningshuset. Det anmärktes då, att nan åtminstone der borde infinna sig, för utt trösta den sjuka och genom hans betende mycket upprörda ezkan, och hr Glasell lydde pligtmessigt denna maning. Han aträdde och höll för fru Tengström ett trötetal, hvilket dock mången fann föga tröterikt, och aflägsnade sig derpå åter, förnodligen skuddande stoftet al sina heliga öller, utan att afvakta det begrafningsproionen gatle sig i rörelse. När detta edde var pastor G. försvunnen. Processionen anlände till kyrkogården och ngen prest syntes till, förrän hr Glasell åter glidligt framträdde från en motsatt sida n han på en omväg begifvit sig dit, och ättade efter formuläret begrafnivgsakten, varefter vår prestman slog igen boken och flägsnade sig hastigt, utan att bevärdiga