Aftonbladet – 9 januari 1863, sida 3

jag gick in i amiralens rum. Dörren stod öppen och bädden var tom. ?Mr Mazey och jag gingo genast ned till första våningen. Vi sökte i alla norra rummen, men der fanns han ej. Jag tänkte då på salongen och, som jag kunde gå fortast, skyndade jag ditåt. Just dåjag vek om hörnet i korridoren fick jag se min husbonde sofvande och drömmande komma emot mig genom den öppna selongsdörren med sina nycklar i handen. Skjutdörren barom honom var äfven öppen, och både då och alltsedan har jag haft en fruktan att han under sömnen hade gått igenom bankettsalen och in i rummen uti östra flygeln. Vi väckte honom ej, men följde efter honom och sågo honom äter oå in i sitt rum. Det är med sor bedvöfvelse jag nödgas säga, att fö srgon alla dåliga symptomer åter och änpu hafva inga ef de läkemedel, som bhfvit använda, lyckats häfra dem. Enhkat lä rens tillstyrkan hafva vi ej omtalat för berr amiralen hvad som händt. Hun tror ännu, att han tillbringat natten som vanligt, 1 i eget sofrum. Jag her om denna olyckliga ken mr Mazey elier jog ö 083 det klander som vi möjligen hafva förtjenat. Vi hafva båda hundiat efter vårt bästa begrepp, båda inse vi svärigheten at vår ansvarsfulla ställning, och bönfalla avt ni å snart fom möjligt täckes återkomma till S:t Crux. Vår högtärade busborde är svår alt räit behandla under sin sjukdom, och läkaren anser, likasom vi sjelfva, att er härvaro är af bögsta n d påkallad. : rande af mr Mazeys vördig, förblir jag, sir, er f i lociort för hela . emedan hvarsa updandraga