Aftonbladet – 9 januari 1863, sida 2

hårdt slag det var för mig, då ni tog af mig det der brefvet. Men m gjorde er skyldighet, och jag kan känna bjertlig tacksamhet för er godhet denna morgon, ehuru hård ni var emot mig i går afton. Jag är ej en så dålig, ung flicka, som ni anser mig vara; nej, det är jag i sanning icke.4 Gubben afbröt hennes tal med en ny, befallande rörelse med handen. , SLåt det der varaX, sade veteranen; låt det vara nu! Det gör föga eller intet till saken för en sådan gamrmal skurk fom jag är. Vore du också femtio gånger sämre än hvad du ou är, min flicka, så lät jag dig ändå slippa undan. Jag är en skam för mig sjelf och ett varnande exempel för alla andra, jaha, det är jag! Inga saker tor du med dig, kom väl ihåg det. Lemna qvar allt div pick och pack för att, om så fordras, genomsökas af hans nåd amiralens ombud. Dina askar och kappsäckar ämnar jag inte släppa efur, du unga Isebel, om jag också släpper dig lös.4 Med dessa ord gick gubben Mazey före Magdalen ut ur rummet. Ju mindre jag ser af henne, desto bältre är det — synnerligen omkring Nlifvet?, sade han för sig sjelf, under det ban med tillbjelp af led: sången linkade ned för trappan. Schäskärron stod framdrazen på stallgården då de kommsc ned, och Duwkes, dräng hos fogden, hade just spänrnt för hästen. Marken låg ännu hvit af rimfrost i skuggan. Dess facettlika spetsar lyste grannt i pelsen på Brutus och Cassius, hvilka lättjefullt stodo på gården med immande gap och sakta vaggande svansar, syntart intresserade af aw se kärran fara af. Gamle Mözey gick ensam ut för att anlita sitt inflytande öfver Dawkes, eom med on min af dum förvåning genast lade en skinndyna