nnebure en djupt ingripande förändring. Betänkandet bifölls med 33 röster mot 32, som voro för återremiss. Vid föredragning af samma utskotts betänkande, afstyrkande väckt motion om upphäfvande af 2 mom. 47 S i kongl. förordningen om landsting, uppträdde frih. Sprengtporten och förordade den af honom väckta motionen, sökande ådagalägga faran af den makt, som blifvit landstinget medgifven, att pälägga såväl stad som landsbygd inom länet hur stor skattebörda som helst och för hvad ändamål som helst. Grefve Mirner, C. G., erinrade, att det vid förra riksdagen af ståndet fattade beslut icke blifvit ständernas, utan hade adeln uttalat en åsigt i öfverensstämmelse med det af motionären nu framställda förslag, hvarföre det ej vore någon inkonseqvens om ståndet bifölte motionen. Hr v. Koch och gretv Liljenerants understödde motionären, och en förre ansåg, att om man funne en lag vid närmare eftertänkande otjenlig, borde någon slags pietet för ett förut fattadt beslut ej afhålla från att vidtaga en förändring, som man ansåg nödig och behöflig. Häremot uppträdde hr v. Troil och grefve af Ugglas, som båda ansågo det inkonseqvent om rikets ständer nu vidtogo någon slags förändring i de vid förra riksdagen fattade beslut, rörande kommunallagstiftningen, här liksom i förra fallet tillsvidare alldeles opåkalladt, då dessa lagar ännu ej blifvit tillämade. Att adeln vid förra riksdagen ej haft den sigt i fråga om landstingets rätt att beskatta, som blifvit ständernas beslut, förändrade ej frågans närvarande ståndpunkt, då adeln blott vore en särskildt korporation. För sin del kunde dessa talare för närvarande ej sjelfva biträda, likasom de uttryckte den önskan, att ståndet ej heller måtte bifalla motsatsen samt sålunda upprifva det vid förra riksdagen fattade beslut. Vid framställd proposition segrade likväl den förra åsigten och antogs efter votering frih. Sprengtportens förslag till beslut med 16 röster mot 15, som voro för afslag. Frih. Sprengtportens förslag innehåller, att då företag är at den beskaffenhet att det rör antingen endast landsbygd eiler endast stad, i förra fallet landets och 1 sednare fallet stadens representanter vid landstinget skola ega rätt att bestämma beskattningen. På förslag af grefve Liljencraniz beslöts att inbjuda medstånden att i beslutet sig förena. Vidare beslöt ståndet, att riddarhusutskottets utlåtande n:r 4, angående den Lilliehöökska frågan, skulle uppföras på föredragningslistan näst efter statsutskottets betänkande n:r 22.