Aftonbladet – 8 januari 1863, sida 3

och han följdes då åt till bykrogen för att dricka ett glas innan de skildes åt. Denna sällskapliga höflighetsbetygelse hade kommit att blifva utsträckt tills långt inpå natten, och den naturliga följden var att de skildes från hvarandra i hög grad rusiga båda två. : Om dryckeslaget ej hade ledt till andra följder än det nattliga swöftåget i trädgården vid S:t Crux, hvarunder gavle Mazey varseblifvit ljuset i östra flygelus fönster, skulle det utan tvifvel den följande morgonen halva framstått för hana minne såsom ett ibland de lofvärdaste företag under hans lefnad. Men en annan följd hade äfven fremstått, som den gamle sjömannen nu, om ock oredigt, såg genom rusets töcken. Han hade begått ett brött emot disciplin och erhållet förtroende. Med enklare ord sagdt: han hade afvikit från sin post. Det enda skydd emot amiral Bartrams egendomliga vana att gåisömnen, var hans gamla trogna tjenares vakthållning utanför dörren. Inga böner kunde förmå honom att iaktiaga de försigtighetsmålt som man vanligtvis anlitar i dylika fall. Han nekade bestämdt till att låta instänga sig i sitt rum, ja, han ville ej ens medgilva att han brukade gå i sömnen, då en dröm oroade honom. Många gånger hade gubben Mazey vaknat vid sin herres försök att skjuta lyftsängen åt sidan eller attstiga öfver den, och lika många voro de tillfällen då han följande morgon hade rapporterat saken för amiralen, som då nekat att tro honom. Under det den gamle sjömannen nu stod. der, mekanpiekt och -med en frågande min stirrande på sin berres dörr, uppstego dessa bilder från det förflutna för hans minne och tvingade honom att göra sig den betänkliga frågan huruvida pmiralen under första hälften