Aftonbladet – 8 januari 1863, sida 2

stone, gick dem således förbi, såsom utan vigt för hvad hon önskade veta, vände om bladen och fästade sina blickar vid brefvets början. Hon läste dessa ord: Bäste amral Bartram! — Då ni öppnar milt testamente (till hvars ende exekutor ni är nämnd) skall ni finna att jag, med undantag af en donation af femtusen pund har testamenterat hela min förmögenhet till er. Afsigten med detia bref är att i förtroende meddela er af hvad anledning som jog till er har öfverlemnat hela min förmögenhet. ?Jag ber er att anse detta,stora arf, såsom ämnadt ... Hon hade läst så långt med så stor nyfikenhet och intresse ait hon knappast kunde andas — då hennes uppmärksatohet hastigt drogs ifrån brefvet. Någonting — hon hade varit för uteslutande upptagen at läsning för att veta hvad — hade trängt sig emellan henne och brefvet. Hördes nu åter något ljud derute i bankettsalen? Hon såg sig tillbaka öfver axeln och lyssnade. Nej, ingenting hördes, ingenting syntes. Hon återvände till brefvet. Det var skrifvet med fin och tät stil. I sin otålighet och sitt begär att läsa mera, fick hon ej genast reda på hvarest hon nyss bade slutat. Henres blickar, narrade a en liten bläckplump, fästade sig vid en mening längre ned på sidan. De tre första orden deraf ådrogo sig ånyo hennes uppmärksamhet; de voro de första som hon fann hafva afseende p) George Bartram. Lifvad al denua oförmodade upptäckt läste hon ifrigt igenom hela meningen, för at! sedan söka reda på det ställe som hon hade förlorat. ?Om er brorson uraktlåter att uppfylla