Aftonbladet – 8 januari 1863, sida 2

motstånd eller talade ett enda ord. All hennes energi var förbi; hou saknade all förmåsa att slrida emot sitt öde. Denna fasansfulla natis uppskakande och tält på hvarann följande tilldragelser hade slutligen förkrossat all själskraft hos henne. Hon lydde så undergifvet; hon darrade så häftigt som om hon hade varit den svagaste och ödmjukaste qviona i verlden. Gubben Mazey släppte hennes arm och pekade på en stol längt fram i ett hörn af rummet med rusets hela befallande värdighet. Hon satte sig der, alltjemt stum. Veteranen tog sig en säker ställniog med båda armbågarne stödda emot den sluttande byrån och tilltalade Magdalen på följande vis från denna komando plats. Kom med mig så får du stänga in dig, sade gamle Mazey och runkade på sitt vördnadsvärda hufvud med en domares hela stränga allvar. ?I morgon få vi hålla ransakning med dig och jag blir vittne då, jo, det är rätt byggligt; jag blir vittne, jag: Du unga slyna, inbrotisstöld har du gjort, jaha, det har du. Hansnåd amiralens nycklar äro stulna; hans nåd amiralens byrå är genomsökt och hans vigtiga bref äro uppbrutna. Du har stulit, siulit; kom med, så får jag stänga m dig.4 Efterhand och med stöd af den stadiga ekbyrån tog han en mera upprätt ställning och föll ini den kän; slosamma tonen under det han talade tilt sig sjelf. Hvem kunde tro något sådant, sade gubben hvars ögon fuktades af faderlig rörelse. Utvändigt är hon fin och rak som ett ljus och invärtes är hon sned och vanskaplig, som synden. En sädan välväxt flicka. Åh, det är skada, det är riktigt stor skada.? Gör mig ej illaZ, sade Magdalen med svag röst, då gamle Mazey åter med osäkra