Aftonbladet – 8 januari 1863, sida 2

Mazey så stark, alt hon bar den lilla nyckelkorgen halft görad inom veeken af sin klädning. Men ingesting hände i trappan eller korridoren; tystnaden och enslivheten i huset var lika stor som förut. wvenna gång gick hon utan tvekan öfver bankettralen; nattens tilldragelser hade härdat hennes sinne emot inbillade faror. Nu bar jag det i mitt våld! hviskade! hon för sig sjelf med en segerfröjd som hon. ej kunde tillbakahålla, i det hon steg öfver tröskeln till det rum derhon nyss förut hade varit och satte ijuset ofvanpå den gamla ekbyrån. Äfven nu blef hennes ihärdighet satt på prof. Några minuter förgingo, minuter som föreföllo henne såsom timmar, innan hon fann den rätta nyckeln och öppnade klaffen. Slutligen drog hon ut lådan. Slutligen höll kon brefvet i ein hand! Det hade varit försegladt men var nu uppbrutet. How öppnade det genast föratt förvissa sig om att detta verkligen var den hemliga klausulen, ipnan hon åter lemnade rummet. Biutet atbrefvet såg hon ullraförst på. Det stod högt upp på tredje eidan och derunder Noel Vanstones egenhändiga namnteckning. Under detia namn hade amiralen gjort detta tillägg: Detta bref emottogs af mig, på samma gång eom min vän Noel Vanstones testamente. I händelse af min död, utan att jag på annat sätt hinner göra något förordnande med afseende derpå, önskar jag härmedelst förklara för min brorson och mina testamentsexekutorer, att jag anser de fordringar detta dokument innerattar, såsom absolut bindande för mig. Arthur Everard. Bartram. Hon lemnode dessa rader olästa, — såg blott att de cj voro skrifna af Noel Van