Aftonbladet – 8 januari 1863, sida 2

dessa villkor — det vill säga, ifall han vic min död är ogift ciuer enkling, men icke gifter sig med de förbehåll som jag ofvanföl utfästat, inom sex månader ifrån den tider — så är det min vilja att han ej skall er hålla ... Hon hade läst så långt, — till detta ord. men icke vidare — då en hand bastigt för des mellan henne och brefvet och grer hårdt om hennes handied. Med ett utrop at förskräckelse vände hor sig om och stod ansigte mot ansigte med gamle Mazey. Vettranens ögon voro blodsprängda ; han den, hvarmed han höll henne fast, var tung listskörna sutto snedt och vindt på hans föt ter, som med möda och vidt åtskilda frår hvarann förmådde bära den afoch an vag gande kroppen. Hade han denna natt sat sitt tillstånd på prof, förmedelst det ofel bara experimentet med modellskeppet, så skulle han ovilkorligen hafva afkunnuat do men öfver sig sjelf i de vanliga ordalagen du är full na igen min gosse; full nu igen.? cAha, du unga Isebel?, sade den gamle sjomannen under det han plirade på henne med en halft gdmodig, balft hotfull upp syn. .Nästa gang du företar dig att sow en nattvandrare besöka trakterna kring benkylan4, så vill jag råda dig till att för ut nyttja dina skarpa ögon och göra dig sä ker på alt ej ännu en annan nattvandrare går och spejar i trädgården, utanför fön sterna. Lägg ned det, Isebel; lägg ned de igen, säger jag. : Under det att han alltjemt höll fast Mag. dalens arm med sin ena hand, tog han ifrår henne brefvet med den andra, lade det till baka i den öppnade lådan och låste deref ter igen byrån, Hon gjorde hvarken någo