Om utrikes-brefvigien. En insändare har så väl i Aftonbladet som i Nya Dagligt Allehanda gjort anmärkning vid det i generalpoststyrelsens kungörelse den 27 sistl. November intagna stadgande derom, att med början af innevarande år skall vid frankering af utländsk korrespondens y, lod beräknas till 1!, ort samt 1 lod till 3 ort. Det har blifvit visadt, att dessa vigtsatser icke obetydligt understiga motsvarande enkla brefvigter i uttandet, hvaraf man åter hemtat anledning tlll det påståendet, att en stor besparing i porto skulle uppkomma derigenom att från Sverge afsända de flesta bref till utlandet ofrankerade, då de antagits komma att å utrikes ort behaadlas efter der gällande, för korresponden sen förmånligare vigtbestämmelser. Det sistnämnda antagandet hvilar till största delen på den oriktiga förutsättning, att bestämmandet af vigten å ofrankerade bref till utrikes orter, hvilka inlemnas å svenska postanstalter, verkställes först å ankomstorten. Sådant är emellertid icke förhållandet. 7 Ehvad portot erlägges af afsändaren eller icke, skall, innan bref expedieras, dess vigt utrönas och densamma brefvet åtecknas, hvilken anteckning ligger till grund för så väl liqviden emellan postverken som debiteringen af den lösen, hvilken bör af adressaten utgifvas, derest brefvet icke blifvit betaladt till framkomstorten. Det är sledes tydligt att, om från Sverge till Frankrike afsändes ett ofrankeradt bref, hvilket, då dess tyngd öfversiger 1!. ort, åtecknas dubbel brefvigt, den omständigheten att det ic! uppgår till 7, grammes (gränsen för fransk enkel brefvigt) icke för mottagaren medför någon rättighet att utbekomma detsamma mot den fö enkelt bref belöpande lösen; likasom för ett fi England till Sverge ankommet bref, som väger mindre än ett halft engelskt uns, men mer än 3 ort, icke affordras adressaten annan lösen än för enkel brefvigt, hvartill brefvet upptagits vid afsändandet.