Aftonbladet – 5 januari 1863, sida 2

JA INTET NAMN? N Ar WiLKIE COLLINS. Ett, två, tre, fyra, fem. Ett, två, tre, fyra, fem. Ett, tvä, tre, fyra, fem.4 Då hon för tredje gåvgen hade uttalat femtalet gick hon igenom salen. Utan att se sig omkring, utan att lyssna efter något, med sin ena hand hållande ljusstaken, med den andra mekaniskt fasthållande vecken af sin klädning, skred hon spöklikt fram genom det stora, dystra rummet. Hon kom slutligen till dörren af det första rummet i östra flygeln, öppnade den och skyndade ditin. Känslan af att hafva nått en tillflyktsort; den hestiga förflyttningen i en annan atmosfer gjorde henne för några ögonblick nästan maktlös. IHon hann nätt och jemnt sätta ifrån sig ljuset på ett bord, innan hon halft sanslös sjönk ned på närmaste stol. Småningom återkommo hennes krafter med hvilan. Efter några minuter blef hon medvetande af ein triumf alt hafva trängt sig in i rummen i östra flygeln. Sedan ännu några minuter förgått, var hon stark nog att stiga upp, taga nycklarne ur sin ficka och se sig omkring. De första möbler i rummet, som ådrogo sig hennes uppmärksamhet, voro ena gam: mal, konstrikt arbetad byrå ef ek och ett tungt skrifoord, med ett skåp ofvanpå. Hon ) Se A. B. n:r 154, 155, 157—159, 181-—146, 166—175, 177, 179, 181—184, 186, 188, 189, 191—194, 196—212, 214—216, 218, 220, 22 225, 225, 228, 222-234, 239 DAL, 219, 251—254, 258, 261—2 TA, 274, 280-282 286, 287, 289, 250, 293, 295 (B) 208, 200, 302 och 303 år 1852; sarat år 1963: nr 2.