Aftonbladet – 5 januari 1863, sida 2

Drifven af en ögonblicklig ingifvelse räckte hon sin hand fram till den hand hvari hen höll brefvet. Det gulbleka ljusskenet föll på hans ansigte. Det hemska dödslika uttrycket deri, det underbart mystiska förhållandet med den sofvaude kroppen eom rörde sig i omedveten lydnad för den drömmande själens bud, skrämde henne. Handen darrade och sjönk åter maktlös ned till hennes sida. Han lät nyckeln till skåpet falla i korgen och skred igenom rummet med denna i sin ena hand och brefvet i sin andra. Magdalen satte ned Jjusstaken på bordet och följde honom. Liksom han hade öppnat skåpet, så öppnade han nu byrån. Äfven nu sträckte Magdalen ut sin hand, men nu som förut förlamades hennes kralt af det mystiska och hemska intryck hon e:for af hans sofvande tillstånd. Han lade ned brefvet i en låda och tillslöt derpå åter den tunga klaifen. Jas, sade han, det är såsom du säger Noel, der ligger det säkrare. Dessa voro hans ord. Dessa ord som stund efter annan frambröto från hans läppar voroliksom en uppenbarelse af den aflidoe mannen som åter lefde och talade i drömmen. Hade han tilläst byrån? Magdalen hade ej hört honom vrida om nyckeln i låset. Medan han långsamt gick tillbaka framåt rummet försökte hon att öppna klaffen. Den var låst. Sedan hon förvissat sig härom, vände hon sig om för att se hvad han dernäst ämnade företaga sig. Han lemnade åter rummet med sin nyckelkorg i handen. Då hon åter började följa honom med sin uppmärksamhet, hade han redan hunnit öfver tröskeln. En outforsklig förtrollning hade fått makt med henne; en hemlighetsfull dragningskraft drog henne efter honom, trois kennes egen vilja. Hon tog ljuset och följde honom me