Aftonbladet – 3 januari 1863, sida 3

väldigande tvekan, en oförklarlig rädsla för någon okänd fara. Hon stannade och började tänka på gaken. Hon hade hittills ej skyggat tillbaka för några medel, ej gilvit vika för någon fruktan, vid utförande af den list hvarigecom hon skaffat sig tillträde vid S:t Crux. Och nu — då den långa följden af svårigheter vid början af bennes företag genom ihäördighet blifvit besegrade — nu, då genom ett fast beslut ändtligen en utgångspunkt blifvit vunnen, så tvekade hon att gå vidare. tJag har tills nu ej tvekat för någonting vid detta företag, sade hon till sig sjelf. Hvilket vansinne bar väl fått mekt med mig, att jag just nu skall tveka? ? Hennes puis slog af blygsel vid denna tanke, och denna känsla gal henne kraft att så vidare. Hon steg ned för trappen till andra våningen och vidare till första våningen, utan att våga stanna så länge hon ännu var i närheten al sitt eget rum. En minut derefter hade hon hunnit till slutet af korriduren, passerat vestibulen och gått in i salongen. Först då hon lade handen på det massiva bronstrycket på skjutdörren — först då hon var på väg att öppna den — hejdade hon sig för att hemta andan. Bankettsalen var straxt på andra sidan om denna dörr; hennes nervöst spända inbillningskraft erfor redan den dödslika kylan som omslöt henne der inifrån, Hon sköt undan dörren några tum och höll äter upp förfärad. Då amiralen denna dag hede tillslutit den, hörde hon intet buller. Men nu, under natteos stillhet, märkte hon för företa gången att den framkallade ett doft ljad, likt vindens hvinande brus. : Hon sansade sig åter och sköt dörren halfvägs in i sin fördjupning i den tjocka stenväggen. Hon steg djertt in genom dörr