Aftonbladet – 3 januari 1863, sida 2

om ej denna nyckel i hennes hand var der förlorade maken till någon af dem som ami ralen bar på sin knippa? I saknad afandra medel att nå sitt mål var det skäl att göra detta försök. En skymt at den fordna kraf: ten och modet flammade till i hennes ögon. då hon vände sig om och åter gick in i skjalet. Blott en half timme vågade hon ännu dröja ute på sin promenad. Men unde denna tid hade hon ock genomsökt alla skju: len och derunder funnit fem nycklar. Fem nya möjligheter, tänkte hon för sig sjell under det att hon gömde nycklarne och ha stigt återvände in i boningshuset. Sedan hon först, enligt tillsägelse, hade infunnit sig i hushållerskans rum, gick hor upp i sitt eget, för att taga af sig hatt och schal, och hegagnade sig på samma gång af tillfället för att gömma de hittade nycklarne, tills natten var inne. De voro mycket belagda med jord och rost, men hon vågade ej göra något försök att få dem rena, förrän alla i huset hade gått till hvila, och hon i sitt ensliga rum var säker för sina kamraters misstänksamma blickar. Då middagen som vunligt bragte henne i beröring med amiralen, blef hon öfverraskad af en stor förändring hos honom. För första gången egedan hon kom tiil stället var den gamle herrn tyst och nedstämd. Han åt mindre än vanligt och sade knappt fyra ord åt henne under hela måltiden. Det kunde tydligt märkas att något obehagligt ämne fält makt med hans tankar, eom han, trots allt bemödande, ej kurde göra sig qyvitt. Under aftonenslopp undrade hon med en ständigt växande oro hvad som kunde vara orsaken härtill. Ändtligen skredo de långa timmarne till slyt och sbftiden var inne. Jnnan Magdalen