Aftonbladet – 3 januari 1863, sida 2

innan hon företog några efterforskningar i de andra rummen. Men de väggfasta skåpen läto ej öppna sig, och lika litet äfven lådor och dörrar i de öfriga rummen. Ihärdigt försökte hon aycklarne med dem, men det var förgäfves.. Den framzång hon hade haft med afseende: ÅA skåvet i biblioteket var och förblef den enda. tovu arervände till sitt rum, och såg på vägen dit ej någonting annat än sin ege. ugga, som mörk smög sig utåt väggen, hörde ej något annat än sina egna försigriga fotsteg under midnattens tystnad i detta ödsliga hus. Sedan hon mekaniskt hade iagt nycklarne på sin förra plats, kastade hon en blick åt sin bädd och vände sig ry sande bort derifrån. Minnet at hvad hon hade lidit i trädgården förra förmiddagen stod klart för hennes tankar, Åter en möjlighet försökt och förorad, sade hon till sig sjelf. Jag skal inyo blitva förtviflad om jag börjar töaka derpå, och jag skall tänka derpå om jag ligger vaken i mörkret.? Hon hade med. fört en sylåda till S:t Crux bland andra småsaker, som kunde vara till nytta för henne hennes nya egenskap af tienare; nu öppade hon denna och, satie sig beslutsamt ned för att börja arbeta. Hennes bristande skicklighet att hamdtera sin synål underlätade utförandet af hennes afsigt, den tvinsade henne alt egna sin sysselsättning den ;ogaste uppmärksamhet och förde hennes ankar ifrån de tvenne ämnen som hon nunera fruktade mest af alla, sig sjelf och ramtiden, kuljsudo dag återkom amiralen såsom han ade bestämt. Hans resa till London hade j förbättrat hans lynne. Någon okuflig oro. ade lagt sin skogga öfver hans.ansgigte,