Riksstånden ha i dag varit samlade till hvad man skulle kunna kalla justeringsoch bordläggningsplena, om man håller sig till hvad som officielt förekommit, eller nyårsönskningsplena, om man tageri betraktande hvad som förnämligast sysselsatt ledamöterna under dagens sammanvaro, Intet af vigt her förekommit till afgörande i någotdera ständet. Deremot inkommo till stånden åtskilliga utlåtanden af ett viset iniresse, så att man för de följande plena åter torde få motse mera lifvade förhandlingar. Bland annat har från statsutskottet inkommit dess utlåtande angående riksgäldskontorets förvaltning sedan början af sist förflutna riksdag. Deri afhandlas utförligast den sorgligt ryktbara lotteri-låne-aflären och upplåningen mot de s. k. inhemska fonderade statsobligationerna (3 millionslånet). I afseende å lotterilånet yttrar sig utskotet, efter en utförlig framställning af revisorernas anmärkningar och tullmäktiges förktaring, sålunda: Den förklaring fullmäktige afgifvit i anledn:ng af revisorernas framställniag i detta ämne ådagalägger, att fullmäktige ansett det af revisorerna uttalade klander fullkomligt obefogadt. Då emellertid utskottet, för sin del, tror att de åsigter, som bland fullmäktige gjort sig gällande, rörande ifrågavarande lån, icke böra vinna förnyad tillämpning, får utskottet hemställa: att rikets ständer behagade förklara, att det af fullmäktige beslutade tilllägg till det om meranämnda lån upprättade kontrakt icke i allo öfverens. stämmer med de af rikets ständer angående lånets afslutande meddelade föreskrifter. Statsutskottet har naturligtvis icke heller kunnat lemna oanmärkt riksgäldsfullmäktiges förfarande, att sedan de blifvit ålagda stt upptaga det s. k. inhemska lånet mot ett pris som icke öfverstege kostnaden för 1860 års jernvägslån, och sedan de sjelfve uträknat denna kostnad till 74, procent, de likväl genom beviljande af en dryg provision utöfver kapitalrabattep, kontraherat de tre miliionerna 1 ?Y, procent dyrare än 1860 års Jån. Statsutskottet yttrar härom: Då denna provision utgjort en kostnad, hvilken ovilkorligen fördyrat lånet med l?, procent utöfver det belopp, hvartill Ukostuaden för 1860 ärs lån, enligt fullmäkCtiges egen beräkning uppgått, vill det sy(nas som fullmäktige vid kontraktets afsluStande icke noggrannt iakttagit rikets stän4Sders uttryckliga föreskrift derom, att kostSnaderaa för det inhemska lånet icke finge Sblifva större, än för 1860 års jernvägslån. Bnär likväl utskottet, efter granskningen gf de rörande förevarande ärende hos fullSmäktige förda vidlyftiga protokoll, icke Skan annat än vitsorda den osparda möda och omsorg fullmäktige egnat åt frågans Zbehandling, samt då utskottet, lika med Sreviso.erne, nogsamt inser de svårigheter, hvilka vid utförandet af ett så grannlaga och ansvarsfullt uppdrag varit förenade,