med den belgiska, skulle således medföra en nedsättning till föga mer än en sjundedel af den närvarande, eller till mindre än 1 rdr pr skålpund. Skulle detta skäligen kunna beviljas? Eller bör man på förhand uppgifva och binda sig vid en viss siffra? För öfrigt torde det också vara fara värdt, att en sådan bestämmelse som den ait de eventuella tullarne skulle blifva gällande endast för det fall att motsvarande förmåner medgåfves oss, skulle komma att medtöra mycken osäkerhet i anseende till svårigheten att afgöra hvad som kunde anses såsom motsvarande, helst de förmåner vi förnämlipost söka, äro af helt annat slag än de som rankrike önskar, nemligen lätinader och befrielse från differentialafgifter för vår sjöfart. Slutligen har det blifvit anmärkt att finansministern ej närmare utvecklat i hvad mån mellan utförselstullarne och de franska underhandlingarne finnes något sådant samband, att Frankrize skulle anse deras borttagande såsom en eftergift från vår sida. Till protokollet har finansministern likväl yttrat, att vid ett föregående tilifälle, eller vid den sista negcceationen i ämnet 1852, bland Frankrikes fordringar förekom, att alla slag af byggnadsvirke skulle vid export från Sverge och Norge vara från tull befriade; och då bland de trävaror, som nu äro med utförselstull belagda förekomma vissa slag af limmer och sparrar samt läkten, så synes att frågan om utförselstullaraes borttagande verkligen i viss mån berör din ifrågavarande underhandlingen, äfvensom det väl också må anses troligt, att Frankrike är intresseradt af att äfven lumpor, malm och tackjern härstädes befrias från exporttull, ifall sådant anses kunna och böra ske. På grund af hvad förut, och nu ytterligare blifvit i korthet anfördt, torde det finnas förklarligt, att man ännu vidhåller den öfvertygelsen, att så vida tullfrågans reglering ej skulle göras helt och hållet oberoende af underhandlingarne med Frankrike — hvilken mening dock icke lärer kunna med tillräckliga skäl försvaras — så fanns ej någon annan enkel och praktisk utväg i detta hänseende, än att för ögonblicket läta anstå med den större reformen af tulltaxan, och inskränka sig till de rättelser, hvilka af embetsmyndigheterna blifvit föreslagna, och som äfven torde afhjelpa de mest öfverklagade olägenheterna, J. A. G.