Aftonbladet – 3 januari 1863, sida 1

STOCKHOLM den 3 Jan. Från signaturen J. A. G. ha vi mottagit ett genmäle å de yttranden, med hvilka vi i onsdags beledsogade reproducerandet af samme författares i Posttidningen införda artikel rörande borgareståndets diskussion i tulifrågan. Vi återgifva genmälet här, så lydande: Ytterligare några ord angående Tulltaxans behandling. På samma gång som Aftonbladets beredvillighet att genast reproducera den uppsats, som till följd af borgareståndets diskussion i tullfråganvarit införd i Posttidningen, tacksamt erkännes, torde det likväl tillåtas, att med anledning af några anmärkningar rörande vissa omständigheter, som icke blifvit i den nämnda uppsatsen vidrörda, men som på sakens bedömande ega väsentligt inflytande, ytterligare få anföra några ord till upplysning i ämnet, och till förklaring, hvarföre dessa omständigheter blifvit i genm let förbigångna. Det anmärkes, att äfven om msn antager att nu vid tullfrågans behandling den förestående underhandlingen med Fraukrike icke finge lemnas ur sigte, så lider det likväl icke något tvifvel, att icke en mängd artiklar förefinnas, med afseende å hvilka erforderliga jemkningar i tullbestämmelserna kunnat vidtagas, utan att sådant i minsta mån influerat på underhandlingarne med Frankrike; äfvensom att sjelfva systemet för tulltaxans uppställning nu kunnat undergå den reform, som otvifvelaktigt är behoflig, blott man dervid iakttagit, att de artiklar, med afseende å hvilka man hade sig bekant, att Frankrike på dem lade någon vigt, lemnats orörda, eller ännu bättre, att framställning gjorts till ständerna om nedsättning i dessa artiklar, under förutsättning att Frankrike medgåfve motsvarande förmåner åt de förenade rikenas handel och sjöfart på nämnde land. Orsaken hvarföre den här först omförmälda omständigheten, angående afskiljandet, och särskild handläggning, af de artiklar i tulltaxan, hvilka ej kunde anses intressera Frankrike, ieke blifvit i genmälet upptagen, är tydligen den, att denna fråga redan i finansministerns yttrande till protokollet, hvilket stått att läsa i tidringarne, blifvit vidrörd, och således, till undvikande at vidlyftighet, ej ansågs benötva å nyo upptagas. Finansministern säger nemligen till protokollet: Det är visserligen sant, att icke alla de tullsaiser, hvilka vid en omarbetning af taxan, enligt min tanka, borde nderkastas förändringar, kunna antages särskildt intressera Frankrike, och det kunde således måhända tyckas som skulle endast dessa sednare behölva undantagas, och i allt öfrigt talltaxan nu genast kunna undergå en fullständig revision. Men härvid uppstår likväl den stora svårigheten, dels att det torde vara nästan omöjligt, att på förhand veta hvilka artiklar som vid en blifvande underhandling med Frankrike kunna komma att utgöra föremål för omprötning, dels också att, i anseende till det inbördes sammanhang, som måste finnas i hela tulltaxan, det blir ganska svårt, för att ej säga omöjligt, att med någon följdriktionet bestämma tullsatserna för en del aztiklar, oberoende af hvad som, på grund af andra vigtiga skäl, för de öfriga kan komma att beslutas — och i följd häraf torde således ej heller ea dylik partiel behandling af tulltaxan böra ifrågakomma.? De sålunda anförda skälen hvarföre ett försök att ut locka en del artiklar ur tulltaxan och särskildt behandla dessa, utan sammanhang med de öfriga icke kunde tillrådas, skulle utan tvifvel kunna ytterligare utvecklas, men svårighe! orna vid ett dylikt förfarande synas vara så tydliga, alt detta icke ansetts behöflit, Sammaledes torde äfven det nu alternaivt uppgifna förslaget, att hos rikets ständer föreslå evcniwella tullbestämmelser, hvilka skulle blifva gällande blott för den händelse, att Frankrike medgåfve motsvarande förmåner, vara förenadt med ganska stora oläsenheter. Först och främst skulle derigee iom ett slags ultimatum vara på förhand uppstäldt och kändt, hvilket otvifvelaktigt, ir fiera synpunkter vore för underhe.odlinens bedrifvande mindre läm ligt, ty man må icke tra, att det alltid blif5er så lätt att sammanjemka hvad som for4ras och hvad om kan beviljas. I dettas afseende må anöras ett exempel. Dei är nemligen kändt ut Frankrike, såsom basis för underhandingen med oss, vill 1ägga den traktat som iytigen blifvit afslutad med Belgien, uti vilken bland annat förekommer att tullen ör sigenvaror blifvit faststäl!d till 3 francs ör kilogram. Denna tull utgör för närvarande i Sverge 6 rdr pr skålpund, hvilket motsvarar omkring 20 franes nr kilooram.