Jo Lemceken. 8 Med anledning af Borgareståndets dis: kussion i tullfrågan. Under denna öfverskrift läser man i gårdagens Posttidning följande med tätt genom skinlig signatur försedda artikel : Vid remissen af K. M:ts nådiga skrifvelse rörande tulltaxan, har i borgareståndet förefallit en diskössion, derviå bland annat åtskilliga skarpa anmärkningar blifvit gjorda emot finansministern. Undef vanliga representativa förhållanden hade denne varit i tillfälle, att med änledning häraf göra erinringar och meddela för. klaringar, hvilka då kommit till allmänhetens: kunskap samtidigt med anmärkningarne, men hos oss lägger representationens närvarande sammansättning häremot hinder i vägen, och det torde under sådana omständigheter icke finnas någon annan lämplig form att bemöta -dessa anmärkningar, än att för detta ändamål anlita publiciteten. Mot den kungliga skrifvelsen har man i främsta rummet anmärkt, att densamma, så till form som innehåll, skulle vara oväntad och besynnerlig. Denna skrifvelse är likväl — både till form och innehåll — nästan alldeles lika med den nådiga skrifvelse som K. M:t den 17 Nov. 1859 i samma ämne aflät till rikets. sist församlade ständer, utan att då någon förundran eller något klander deremot afhördes. K. M:t yttrade vid detta tillfälle följande: De tullbestämmelser, hvilka med ledning af en genomförd utredning af detta ämne, i hut vudsaklig öfverensstämmelse med K. M:ts nådiga förslag, auntogos af rikets sednast församlade ständer, och derefter, med ringa afvikelser, fastställdes af K. M:t i tulltaxa den 18 December 1857, hafva blott under sistlidet. och innevarande år varit tillämpade, oc således ännu icke hunnit, att till svenska handelns och näringsgrenaines utveckling, åstadkomma all den verkan, som, genom inoch utförselstörbudens borttagande, samt en i allmänhet friare tviltagstiftning åsyfta:s, men som först under en längre tids vidhållande af dessa grundsatser kan mera fullständigt uppnås. Då emellertid den erfarenhet, som vunnits under den korta tid nuvarande tulitaxa varit gällande, icke jäfvat riktigheten och lämpligheten af de hufvudgrunder, hvarpå densamma blifvit byggd, och då en större stadga i denna del af lagstiftningen, än som hittills egt rum, är i många afseenden önskvärd, och af behofvet påkallad, anser K. M:t icke anledning vara för handen, att i detta hänseende vid innevarande riksdag vidtaga några väsentliga förändringar. Men de förslag till redaktionsförändringar och tillägg, hvilka generaltullstyrelsen till vinnande af större tydlighet och säkerhet, enligt nådig föreskrift, aigifvit, fann K. M:t för godt att tillrikets ständer i nåder ifve-lemna, till upplysning och ledning vid den behandling af frågan r.rande ullbevilningen, hvillien hes rikets ständer firekommer. I den nu afgifna nådiga skrifvelsen har K. M:t sagt, att han, med hänseende till förestående underhandlingar angående en handelsoch sjöfartstraktat med Frankrike. icke ansåg tid punkten lämplig för en väsentligare omarbetning af tulltaxan i sin helhet, utan endast ville öfverlemna de från kommerskollegium och generaltullstyrelsen inkomna förslag till vissa ändringar och tillägg rörande åtskilliga detaljbestämmelser i nuvarande tulltaxa, för att tjena till upplysning och ledning vid den granskning af tulitaxan, som hes rikets ständer kommer att ega rum. Hvar och en finner, att just med afseende å formen och innehållet skilnaden mellan dessa tvenne kongl. skrifvelser är ganska obetydlig, och det kunde då kanske med mera skäl synas underligt och oväntadt, hvartföre desamma blifvit Wi flera aktade talare inom borgareståndet så olika bedömda. — Men om oc K. M:ts beslut vid denna riksdag sålunda nästan helt och hållet öfverensstämmer med beslutet i samma ämne via den förra, visar sig dock i fråga om rsotiverna till beslujet, äfvensom med hänsigt till ärendets behanding, en väsentlig åtskilnad. Såsom af det nyss anförda synes, hade K M:t förra gången ansett, å så nyligen betydl ga förändringar egt rom år handelslagstiftning vore det, för vinnande någon stadga i detta hänseende, lämpligast, att i allt väsentligt bibehålla den tulitaxa som dast under en kort tid varit gällande, och deröre hade också blott generaltullstyrelsen då haft ippdrag ait utlåta sig angående de smärre rätel er, som deruti kunde finnas nödiga. Nu dermot hule lomae sko legium och amfält varit anbefallda att utan ins tra sig öfver hågan i sin helhet, och någ vat skäl, hvarföre ingen omfattande reform af ulltaxan nu framställdes, har icke blifvit al K. M:t uppgifvet, än att sådant skutle kunna verka; ande på den förestående underkandlingen med ankrike, och att tidpunkten således nu cj vore it lämplig Finans ninistern har dock till atsrådsprotokollet vitrat sig vida bLestämdare. an har sagt, att fastän vederbörande myndigreters förslag j ginge ut vå någon väsentliare omarbetning ar tulltaxan, han fikväl för sin lel ansåg en såden numer behöflig, och van har i sådant afseende äfven uppgifvit åtkilliga grunder, som enligt hans äsigt dervid vorde tölj Detta har emellertid blifvit skarpt Jandradi, under påstående, utt finansministern i ylla på underordnade embetsverk, utan i stället tillhålia dem att uppfylla sin pligt; ch att man från finansministern har rätt att änta, cj blott fingervisningar, utan fullständiga Örslager. Hvad on fen första tittvitelsen vidkommer,! ler att han skulle hafva undskyllat på under ydande; så lärer en sådan tydning af yttande I vara så mycket mind:e be tigad, I om det synes t att ens fatta, hvaruii detj örmenta und indet egentligen skulle bestå. 3 r finansministern ile ydt att den i kni embet sitt utlä;j ande nig. sminitern nu; 1 ansäg sig IM e reformförsl ot helt annat, vilken pligt rken urakt omfattanI sen. Ochj älrigt att embetsji ? Ntt afgilval