Aftonbladet – 31 december 1863, sida 2

den ovilja var som han kände emot sin brorsons ifrågavarande förbindelse, blef han dock tveksam medan han vandrade upp och ned i rummet och i andanom såg de ound vikliga följderna stirra emot sig. Ar du redan förlofvad med imiss. Vanstone?? frågade han tvärt. Nej, sirt, svarade George. Jag ansåg det vara en skyldig uppmärksamhet emot er, som alltid bevisat mig så mycken godhet, att först tala med er om saken.? Mycket förbunden! Och så har du uppskjutit att tåla med mig, ända till sista stunden, just såsom du uppskjuter med allting annat. Tror du att miss Vanstone svarar ja, då du friar? George tvekade. Må hin taga din modesti! skrek amiralen. Detta är ingen tid för att visa sig blygsam — det är blott tid till att tala rent ut. Vill hon taga dig, eler vill bon det icke?4 Jag tror att bon antager mitt anbud, sir. Amiralen skrattade försmädligt och gick ännu ett slog öfver golfvet. Hastigt stannade han, stack ned händerna i fickorna och stod stilla i ett hörn, fördjupad i tar Efter några minuters stillbet ljusnade hans ansigte litet; en ny id hade fattat honom. Med raska steg närmade hen sig Georges stol och lade vänligt ein hand på sin brorsons axel. Du har orätt, George, sade han, men det är nu för sent att bringa dig på rätta tankar. Den sextonde i nästa månad måste lysning afkunnas för dig i Ossorys kyrko, så vida du ej skall gå miste om arfvet. Har du meddelat miss Vanstone den ställning hvari du befinner di Eller har du upp: skjutit detta till der ellofte timman, liksöm allting annat?