Aftonbladet – 31 december 1863, sida 2

STOCKHOM den 31 Dec. Det är blott en af de många vidunderligheterna i vårt nuvarande representationssätt, att konungens rådgifvare icke kunna tillstädesvara vid representationens förhandlingar för att, då så erforfordras, meddela upplysningar och afgilfva förklaringar. Sådant kan ega rum endast på riddarhuset, och för så vidt den eller de rådgifvare, Om hvilkas åtgärder fråga är, tillhöra ridderskapet och adeln. Den statsrådsledamot, som icke vill lemna obesvarade anmärkningar, gjorda i något af de andra stånden, måste låta sitt svaromål framträda genom publiciteten. Detta är hvad chefen för finansdepartementet nu gjort med anledning af anmärkningarne i borgareståndet, rörande den kongl. skrifvelsen om tulltaxan. Hans genmäle finnes infördt i gårdagens Positidning, och vi ha ansett oss böra äfven i detta blad återgifva detsamma, då det icke kan betraktas annorlunda än såsom en replik, hörande till den öfverläggning i ämnet, för hvilken vi förut temmel:gen fullständigt redogjort. Vi skulle under hvilka omständigheter som helst ha ansett detta för en pligt men det är oss i förevarande tall äfven ett nöje; ty vi kunna icke förgäta att frih. Gripenstedt är en bland de få statsmän här i landet under sednare tider, som icke: blott öppet bekänt och med stor talent försvarat åtskilliga den nyare tidens ider, utan äfven kraftigt medverkat att bringa dem i tillämpning, trots de fördomar och intressen, som deremot upprest sig, och vi skulle följaktligen icke utan med ledsnad sett ett allvarsammare missförstånd uppstå mellan honom och det riksstånd, på hvilket han haft att företrädesvis stödja sig vid genomförandet af de reformer till hvilka han medverkat. Vi tro att frih. Gripenstedts genmäle innefattar ålskilliga erinringar, som äro egnade att i någon mån undanrödja de tillbud till ett sädant missförstånd, som gat sig tillkänna under den ifrågavarande de batten, och att ådagalägga att någon väsentligare splittring icke inträdt mellan frihandelsvännerna i borgareståndet och den friare handelns förnämste målsman inom konseljen och på riddarhuset. Dermed vilja vi dock icke hafva sagt, att vi anse frib. Gripenstedt ha visat det de anmärkningar voro obefogade, som gjordes emot det sätt hvarpå han satt vår tullreform och den franska traktaten i samband med hvarandra; ty äfven om det ekulie antagas, att man nu vid tuallfrågornas behandling icke finge lemna de förestående underhandlingarne med Frankrike ur sigte, så lider det icke något tvifv.l — och har icke heller i genmälet blifvit ådagalagdt — att icke en mängd artiklar förefennos, med afseende å bvilka erforderliga jemkniogar i tullbestämmelserna kunnat vidtaga:, utan att sådant i minsta mån influerat på underhandlingarne -med Frankrike. Sjeltva systemet för tulltaxans uppställning hade äfvenväl nu kunnat undergå deux reform, som otvifvelaktigt är behöflig, blott man dervid iakttagit, att de artiklar, med afseende å hvilka man hade sig bekant att Frankrike på dem lade någon vigt, lemnals oberörda, eller, ännu bättre, att frawställning gjorts till ständerna om nedsättning i tullsatserna å dessa artiklar under förutsällning alt Frankrike medgåfve motsvarande förmåner åt de förenade rikenas handel och sjöfart på nämndedand. Vi kunna icke undgå att anse ett sådant handlingssätt ha varit mera diplomatiskt — för att nyttja ett. under debatten flitigt användt uttryck — än att i en officiel regeringshandiing öppet säga att man anser dessa tullnedsättningar för detegna landet gagneliga, men dröjer med deras vidtagande för att hafva dem att köpslå med. Genom detta förfarande har man tvifvelsutan icke höjt priset å de ifrågavarande efteroifterna. Beträffande särskilt utförselstullarne, har finansministern icke närmare utvecklat i hvad mån mellaai dem och de transka underhandlingarne. finnes något sådant samband att Frankrike skulle anse deras bort. agande såsom en eltergift från vår sida. SR EEE ERA NE RSA amn dig khonna 7 Nar. ostän inses ole