Aftonbladet – 30 december 1863, sida 3

Article Image
huset och frågade om hon påföljande dag kunde få begagna detsamma, hvartill svaradesja. Sednare kom en piga los fru Geyer i samma hus, då Carolina Olsson ville visa henne kläderna för att höra om de tillhörde hennes fru, men då voro de borta. Vittnet trodde derför att de tillhörde hustru Pehrsson, då ej någon annan varit der, och att denna medtagit dem. Påföljande dag hade hustru Carlsson tvättat åt hustru Pehrsson. Med anledning häraf upplyste hustru Carlsson, på fråga, att största delen af de linnekläder hon den dagen tvättat åt hustru Pehrsson varit förut genomdränkta af ratten; på ett par näsdukar funnos några blodfläckar. Tilläggande hustru Carlsson, att efter Lottas försvinnande hustru Pehrsson uppgifvit flera historier om hvart man trodde Lotta tagit vägen. Drängen Johannes Svensson, i tjenst hos bagaremästaren Schutz, hade ej vidare att meddela, än att han fått höra af en piga, det Pehrsson och Lindberg varit uppe på vinden och der fannit något besynnerligt. Han hade derföre gått dit jemte lärlingen Johansson och funnit bräderna öfver vindsrummet uppbrutna. När de drogo i tåget fingo de se det stympade liket, hvaröfver de blifvit så förskräckta att de sarungo bort. Bagarelärlingen Sven Johansson berättade alldeles lika med Svensson. Guldsmeden J. H. G decke, boende i huset n:r 4 vid Tyggårdsgatan å Lilla Berget: Hos honom hade Lotta bott sedan förliden vår. Hon bortSee fredagen den 31 Oktober och hemkom först ördagen den 1 November vid middagstiden i sällskap med hustru Pehrsson, då Lotta berättade att hon om natten legat hos Pehrssons och varit illamående. Lotta uttalade sin glädje öfver att hon nu hade de penningar, hvilka hennes far behöfde för att dermed betala en hans förfallna skuld. Gödecke såg henne ej då inneha enningar, men hade vid flera föregående tillällen sett henne inneha sådana. Närmare middagen gingo Lotta och hustru Pehrsson tillsammans åter från Gödecke, som sedermera aldrig fick återse henne. Ett par dagar sednare och äfven efteråt vid åtskilliga tillfällen hade bustru Pehrsson infunnit sig hos honom och efterfrågat om Lotta ej afhörts samt berättat ryktena om kurhuset, Mölndahl o: s. v. Måndagen den 3 Nov: infann sig Lottas far, för att söka sin dotter och få pengarne till sin skulds betalande. Då var äfven hustru Pehrsson der. Då fadren hörde att Lotta ej varit synlig på ett par dagar, började han att anställa efterspaningar, men förgäfves, hvarpå han den 5 November gjorde anmälan hos polisen. Tillläggande att Lotta alltid hade hos sig en bok, hvari hon upptecknat sina fordringar. Fadren var ledsen öfver att denna bok ej fanns bland hennes hos Gödecke befintliga saker, men hustru Pehrsson lugnade honom med att hon hade god reda på Lottas fordrinfn samt följde gubben till åtskilliga personer, vilka ganska riktigt betalade. Boken har ej tillrättakommit. Pigan Carolina Mattsson, i tjerst hos Gödecke, förmälde att Lotta och hustru Pehrsson haft mycket affärer tilllsammans. Båda hemkommo lördagen den 1 November, då Lotta, såsom Gödecke uppgifvit. berättade om sin opasslighet under natten. Vittnet igenkände såväl kläderna som skorna, hvilka tillhört Lotta. Stensprängaren A. Nisson. Sedan den 17 dennes hade Pehrsson bott hos honom. I söndags var Lindberg på förmiddagen hos Pehrsson samt tog bonom med sig. Hemkommen på aftonen, berättade Pehrsson för Nilsson om de fumr.a kläderna och sin afsigt att påföljande morgon anställa undersökning. Pehrsson gick då ut tidigt, men hemkom på förmiddagen och berättade om det funna liket samt bad honom gå med sig dit. Detta gjorde Nilsson; då var liket redan framdraget och sedermerå framdrogos benen. Dels på det åklagaren må komma i tillfälle att uti makarne Pehtssons bostad anställa vidare undersökning, dels för närmare upplysningars vinnande, och sedan åklagaren uppgifvit att hustru Pehrsson med anledning af den utaf henne föröfvade stöld samt begångna bedrägerier skall undergå ytterligare förhör den 30 dennes, utsatte poliskammaren jemväl förenämnde mål att ånyo förekomma samma dag. Enär obduktionsprotokollet ännu ej är tillgängligt, känner man ej med visshet om något nn funnits i den dödas mage, som skulle unergå kemisk undersökning; men man tror sig veta att sådant der ej kunnat upptäckas, hvaremot det å likets hals befintliga sår anses utvisa, att den döda blifvit mördad med knif eller något annat skärande instrument. Då alla nu upplysta förhållanden sammanställas, är dec påtagligt att Anna Britta Pehrsson mördat Lotta Ån reasdotter. Såsom kändt är, har dock Anna Pehrsson länge ihärdigt förnekat sådant, men omsider har samvetets röst gjort sig gällande, ty i går bekände hon sit brott. Uti sin bekinnelse har hon doek inblandat trenne sjömän å en engelsk ångare, hvilka skulle ha föröfvat sjelfva mordgerningen och hon således endast vara delaktig häruti men då redan upplyst är, att samma fartyg ej ens var här vid tiden, när mordet skedde, utan först anlände flera dagar härefter, är detta troligen blott ett försök att om möjligt bereda sig lindring i straffet. Emellertid har hon nu börjat bekänna och då hon yiterigare har några dagar ati besinna sig på innan den fortsatta ransakningen förekommer nästa tisdag, torde hon då vara beredd att afgifva en mera fullständig och uppriktig bekännelse om sitt afskyvärda brott. — Upsala den 27 Dec. Det lik, hvilket vi nyligen omförmälde hafva påträffats å en äng nära Gällby by i Wesslands socken, har nu varit föremål för läkatebesigtning, och har denna utrönt att den omkomne ljutit döden genom yttre våld, slag för bröstet och tinningen. Man har ock utrönt, att den döde i lifstiden varit bokbindaregesällen C. A. Berlin, hvilken, efter att en tid hafva arbetat hos bokbindaremästaren Röhblad här i staden, den 7 September begaf sig härifrån på vandring norrut i sällskap med bokbindaregesällerna Plagge, en liffländare och Nyholm från Stockholm, hvilken sednare lärer varit straffad för stöld, Man har ock återfunnit Berlins rensel, hvilken innehöll hans härifrån medhafda effek:er med undantag af hans bästa rock och stöflar samt hans vandringsbok. (U. P.) Telegrafunderrältelser. HAMBURG den 29 December. Franska 3-procentsräntan noterades 69: 95, VRT TSREE hl TON Hit SANSKRIT MC SANSEESRER-SENSt

30 december 1863, sida 3

Thumbnail