Aftonbladet – 30 december 1863, sida 2

rande. På sandjord åter borde spillningen alltid användas väl brunnen och kort tid förr dö utsädet verkställdes. Gödselvattnet bestode af spillningens mest lättlösliga och dyrbaraste beståndadelar, egde derföre ett högre värde än urinen samt borde med synnerlig omsorg tillvara agas. Gödselstaden, om sådan begagnas, borde med hänseende härtill vara fullt vattentät i bottnen, genom tak skyddad för regn och deraf uppkommande urlakning, samt äfven på sidorna till någon del vara omgifven af skyddande vallar. Helt och hållet afrådes från att till åkerfälten utföra och för längre tid i högar upp-lägga spillningen, då den på samma gäng vore utsatt för förlust genom urlakning och jäsning. Sämst af alla metoder vore att, såsom i England sker, bereda gödseln på det sät att boskapen instängdes på öppna halmbeströdda gårdar. Ur en berättelse, afgifven med anledning af en genom schweiziska edsförbundet anordnad undersökning rörande skogarnes tilistånd i nämnde land, anfördes, hurusom alperna3 skogbevuxna delar, från hvilka fordom ej blott dalarnes innebyggare hermtat sina trävaror, utan hvarifrån ock en betydlig export egt rum, numera vore så uthuggna, att skogarnes årliga tillväxt ej motsvarade mer än 76 4 af invånarnes behof. Denna skogsförödelse hade dessutom medfört försämring i de klimatiska förhållandena: laviner, jordras och öfversvämningar förekomma nu vida oftare än förr och dalar funnes, isynnerhet i kantonen Tessin, hvilka, fordom yppiga och tätt befolkade, numera till mer än halfva deras vidd utgjordes af öde fält, öfversållade med gras och rullsten. Från Frankrike meddelades uppfinningen af en ny metod för beredande af sirup ur betor. Redea länge hade man insett vigten för landtbruket af ett ändamålsenligt sätt för beredande, genom landtbrukarne sjelfva, af ett gröfre slags socker eller sirup, men alla hittills framställda förslag till vinnande af detta mål hade befunnits otillfredsställande, emedan vissa förändringar uti betsaften inträda under sjelfva tillverkningsprocessen, hvilka hafva till följd, att en del af det kristalliserbara sockret förvandlas i okristalliserbart. Vid betornas begegnande till beredning ef bränvin verkade deremot denna förändring ej menligt. En mr Le Ploy hade emellertid nu lyckats konstruera en apparat, genom hvilken betsaften kan extrareras, utan att nyssanförda förändring af dess kristalliserbara socker irträder. Denna apparat vore derjemte lika tjenlig till bränvinstillverkning som till sirupsberedning, och sattes jordbrukarne härigenom i tillfälle att för fabrikation af sistnämnda ämne blottanvända de mest sockerhaltiga betorna; åt denna fabrikation kunde tiden under Oktober—December månader egnas, hvarefter under Januari —Mars de sämre betorna kunde förarbetas till bränvin, medelst samma apparat, hvarigenom ytterligare den fördel vunnes alt ett utmärkt kreatursfoder, betpresslingen och dranken, funnes under hela vintern att tillgå. En dylik apparat, afsedd för förädling af betskörden från 4 tld kostade ej mer än omkring 1800 rdr. På detta sätt skulle betornas förädling till sirup eller svagare, starkt vattenhaltigt bränvin, s. k. lank, kunna bedrifvas helt och hållet såsom en landtmannanäriog, och de halfförädlade produkternas bringande till den form de i handeln ega — socker och bränvin, öfverlemnas åt dels större dels dyrbarare anläggningskostnad fordrande raffinaderier och di-ulleringsverk. Slutligen meddelades af hr Juhlin-Dannfelt resultaterna af de sedan ett år vid experimentalfältet fortsatta försök till utrönande af det relativa värdet af kor af trenne olixa kreatursraser, nemligen af Ayrshire, Pembrokeshire och af s. k. Strömsholmsras från trakten af Arboga. 5 djur af hvardera rasen hade erhållit fullkomligt enahanda utfodring och vård; deras mjölk hade blifvit mätt efter bvarje verkställd mjölkning under hela året, likasom ock djuren vägts minst en gång i månaden. Vid försökens början hade alla Ayrshire djuren utgjorts af nyburna qvigor, af i medeltal 3 års ålder; Pembrokesbiredjurens ålder hade i medeltal uppgått till 5 år, Strömsholmsdjuren till 7 år. Under året har Ayrshiredjuren mjölkat i medeital 334 dagar, stått afsinade uti 31 dagar; Pembrokeshiredjuren mjölkat 312 dagar, stått afsinade 53 dagar; Strömsholmsdjuren mjölkat 360,7 dagar, stått afsinade uti 4,3 dagar. Mjölkafkastningen hadeimedeltal uppgått efter Ayrshiredjuren till 906,50 kanaor, etter Pembrokeshiredjuren 744,92 kannor och efter Strömsholmsdjuren 1282,67 kannor. Vigtstillökningen hade deremot utyjort hos Ayrshiredjuren 6,26 centner, hos Pembrokeshiredjuren 6,58 centner och hos Strömsbolmsdjuren 0,69 centner. Utfodringen till de vid experimentalfältet uppställda korna hade kostat rdr 5180: 21, djurens VÄTA v..s.pessmkorenert gtetret 954: 49, njölkens transport och försäljning I hufvudstaden,:sxmesriesse 569: — diverse: utgifter..:.s...cersneinnenn 42: 50; eller tillsammans rdr 6746: 20. Totalinkomsten efter dessa djur hade uppsått till 7371 rdr 18 öre; utvisande således n behållning af något öfver 600 rdr. Produktionskostnaden för hvarje kanna njölk efter Pembrokeshiredjuren hade upprätt till 45, öre; efter Ayvshiredjuren till 7!4, och efter Strömsholmsdjuren till 27,7 SOA tr. TI FRAN An EJE TI Bat VN