Aftonbladet – 27 december 1862, sida 2

andra papperbundtar det hemliga brefvet kunde ligga förvaradt, detta allt var mera än hvad hon kunde säga. Återhållen af obegränsade svårigheter i alla afseenden, man skulle nästan kunna säga dömd att med förbundna ögon vandra ända invid framgångens brant, afvaktade hon den möjlighet som aldrig kom, väntare on på den lyckliga händelse som dock aldrig iafann sig, n.ed ett tålamod, som redan börjat ötvergå till förtviflans lugn. Den ena natten efter den andra skådade hon tillbaka på den dag som flytt, och ej en tilldragelse framstod för hennes minne som skilde den ena från den andra. De enda afbrott i det tröttande, enformiga lifvet vid S:t Crux förorsakades af gubben Mezeys och hundarnas karakteristiska brott emot ordningen. Tid efter annan bröt den ursprungliga vildhefen fram hos Brutus och Cassius. Hemmets trefna dygd, frikasternas läckra behvg, den städade törnöjelsen af alt taga sig en hvilostund efter måltiden framför spiseln, allt detta förlorade sin makt öfver dem, och de otacksammma hundarne lennade hemmet för att söka förströelse och äfventyr i den yttre verlden. Vid sådana tillfällen uppstod någon förändring i formuläret för frågor och svar efter middagens slut, mellan gamle Mszey och hans herre. Gud bevare drottningen, Mazey4, och Hvad hafva vi för vind, Mazey?4 följdes nu af en ny fråga: Hvar äro huudaroe, Mazey?4 — Ute och Irifver, ers nåd, fördöme de kreatureil jöd då oföränderligt veteranens svar. Amialen suckade och runkade med en betänkig min på hufvudet, liksom Brutus och Casius varit hans söner och hade felat i den varosliga vördnad som de voro honom skylliga. Två eller tre dagar derefter kommo