Aftonbladet – 24 december 1862, sida 3

förevarande, hvilket vi nu anmäla. Redigerad efter samma plan och i samma anda som förat, företer tidskriften elluid ett lik omvexlande som tänkvärdt innehåll. Hvad som i detta häfte företrädesvis fästat vår uppmärksamhet är den första artikeln, såm yuryehande i raska men träffande drag istank som synes sanden, som onen; nemligen. tilgodogörandet för somhäflet och kyrkan af de krafter Försynen fö ti gvinnan. Artikeln har vill öfverskvift Några betr raktelser i aniedning af ett förslag, framställdt på ett prestmöte i Srverge 18624. Den är försedd med den välkända signaturen Esselde, och skildrer än med lekande humor än med gripande allvar den ställning, som Sve presterskapet tyckes vilja infoga till berörda samhällsfråga. Til utg gängrpunkt har förf. tagit följande utdrag ur prestmötets förhandlingar: SEa af mötets medlemmar föreslog i afseende på lekmannaverksamhetens möjliga iförlifvande med kyrkan (aft man skulle da sig till nytta de svärmiska qvinnor, som att lära eller predika, och hvilkas öfverflöd af hfaktighet behöfde nå209 lämplig afledning för att icke blifea förderfligt. En af hans medbr röder trodde dock, att denna fråga vore af en eå omfattande natur, att något begint på mötet derom icke kunde faltas m. m.. liner att ha erinrat om hurna i Frankrike redan 1836 den af Guizob och Salvandy redigerade nya skollagen föreskrifver qvinnans användande vid folkundervisningen, huru a!lt sedan 1796 i nämnde land fattigvården till en stor del besörjes genom qvinnor, huru i England förlidet år elt parli amentsutskott kallade sig till kjep några välgörende och verksamma qvinnor för upplys ngars afgifvande, och huru man slutligen i är inom parlamen tet föreslagit alt reglera och med kyrkan införlifva all gagnelig qvinlig verksamhet — ett förslag, som blifvit under dt af Eoglands prelater — anmärker förf. huru man på ett litet prestmöte i Sverge uppträder med tveksam hemställan, huruvida man skulle kunna göra sig till nytta vissa svärmiska qvinnors läronit, som utan afledning skullekunde bli fö (— för hvad? — om för den allmänna fr er enskilda, den materiella eller andeliga säkerlieten — det får man gissa sig till.) Förf. öosker slutligen få vid något komnde prestmöte för de högvördiga föreslå följade fråga :Skulle ej presterskapet kunna. vända sig och församlingen till.nytta alla de fromma, kloka och menniskoälskande qvianor, hvilka lifvas af lust att med ord eller handling verka för sina medmenniskors bästa? — Men vår djerfhet går kanske för långt — hör hvilket dolt sorl, som varnande uppstiger rundt omkring 038 — det stegras, det blir tydligare — det är en hel korus af sakta i ackarne, interfolierad med ett och annat förtröstansfulit det pallrar och går (se Oile; satt på grund) nog ändå — er förutan. v drifvas af la