Aftonbladet – 24 december 1862, sida 3

SNS TRES Ne IN TR är bibeln, men jag ser att han emellanåt upphör med läsnisgen för att med ömmaste deltagande betrabia sin hustru. Jeg ser henne trycka bans hand och luta sigemot hans axel — och jag brister sjelf i gråt. Hvarför ser jag ej det lilla hufvudet med de guldglänsande lockarne? Hvarför stråla ej mera de sijernklara ögonen emot mig? Hvar är det ljufva leendet som värmde mitt bjerta, hvar, hvar är vin lilla älskling? O, han är borta; hans klara ögon tilslötos af dödens kalla hand, hans hufvud böjde sig som vårens företa blomma för den dröjande nordans isiga flagt. Han är borta, och våra bittraste tårar, vår innerligaste längtan, våra varmaste böner kunna ej kalla honom åter. Gråt, arma unga qvinna, jag vill gråta med dig; gråt, ty tårar äro smärtans balsam, äro det särade bjertats tröst; gråt, ty så blilver sorgen lättare och vi kunna kanhända trösta 0 8 med den tanken att deruppe öfver sljernorna bor en liten evgel, eom beder för oss, och som längtar att med oss 1å fira en evig jul i det rätta hemmet. Så förändrar sig lyckan här i verlden, hon är ej att lita på... Och hvad jag nu berättat rör sig blott inom ett enda hus i den stora staden: ännu flera, ännu större förändringar hafva kanske föregått ivom de festa andra. Menniskorna äro och förblifva beroende af en mängd swå omständigheter och tillälligheter, som ej ens de klokaste och erfarnaste bland dem förmå betinga, emedan — de styras af en högre hand. Och,med denna, som jag höppas, behjertansvärda enmärkning tager jag alsked af. läsaren, hvilken, om hau ej tröttnat att följa mig ända hit, kanhända en annan gång med öfverseende emotiager ännu en skildring ur den gamla frökens penna. a