Aftonbladet – 24 december 1862, sida 2

JULAFTONEN. En skizz, ur ell gammalt fruntimmers anteckningar, meddelad af HM, 8. Det är nu åter julafion. I fjol denna dag satt jag, likasom nu, ensam vid mitt fönster och såg ned 1å den lifliga, rörliga verlden derutanför. Likasom nu såg jag men niskorna ila förbi med brådskande steg, och glada och sorgliga miner vexlade äfven då i de förbigåendes frusna anleten. Sparfvarne hoppade glada omkring och qvittrade mun: tert, liksom de velat säga åt den tattige: Var vid godt mod, du! Vår herre föder sparfvar, han glömmer ej heller dig! Sotarpojken bläste i sina bläfrusna fingrar och önskade sig kanhända tillbaka i den varma skorstenen; madamen, som sålde äpplen vid hörnet; gjorde goda aliärer; kryddboden midt emot likaså; fruntimmer med stora paketer under armen skyndade förbi; herrar med sura miner och tömda plånböcker följde långsamt eft-r. I huset midt emot det stora huset der så många menniskor bodde, gjordes äfven nu tiliredelser för julens firande. Ailt var sig likt; nej, mycket var sig-olikt; många förändringar hade inträffat sedan ju!aftonen i fjol. Jag vill-icke fördölja för läsaren att jag bor tre tråppor upp, att jag blott disponerar två rum, och att milt enda sällskap är — ej en gammal katt, icke heller en liten älskvärd gul mops med svaria ögon och svart nos, utan helt enkelt en temligen stor, lurf vig rapphönshund, bran till färgen, ed det finaste hufvud och ett par de mest trofasta och ärliga bruna ögon man kan tänka sig. Den hederlige och kloke Apollo är ej heller endast favorit hos mig; hela grannska