Aftonbladet – 24 december 1862, sida 2

vid venstra sidan. Klockan var omkring half ju — hvem kunde. väntas så tidigt. Slutligen uppslogos duäbbeldörrarae och jen ung man med ädel, ehuru något vårdslös hållning, inträdde. Alla reste sig härvid, och den flegmatiska skönheten stödde sig tungt vid karmen af soffan der hon nyss ilet. bedan den inträdande kysst frun på hand, bugat sig och låtit sina fina fingrar ett ögonblick klämmas i patronens kraftiga handslog, näfmade han sig dottern med en blandning af förtrolighet och artighet, som ej förfelade sin verkan på den stolta : skönheten, ty hon räckte honom leende sin hvit x knubbiga hand, som han förde till sina läpper med ett helt arnatvuttryck än nyss söta mammas. Hvem var denne unge man? Hansansigte föreföll mig bekant. Liknade han ej den unge baron X, som jag nyligen sett hos en af mina vänner? Jo, det var han; utan tvifvel densamme! Deane man, som sades på trenne är hafva förstört sitt ganska betydliga fädernearf, denne skulle nu också skaffa patronen en utväg att på ett nobelt sätt för, slösa sina penningar. Denue man, ättling afren af la s ädlaste slägter, skulle väl han i sin fafniij införa f. d. bryggarens dotter? Jag behöfde ej längre tvilla derpå, ty 12 såg snart de båda unga slå sig nedii gotfan och jag såg alt baronen smög sin arm om fästmöns bastanta lif. På en gårg fick baronen ögonen på fönstret — han sprang upp, lösgjorde häftigt snöret, och nu nedrullade gardinen samt dolde för mina bliekar lyckan i första våningen. Två trappor upp var det så mycket muntrare. Ljis voro nu tända öfverallt och familjen samlad i sällskapsrammet, medan julgranen tändes isalen. Nu öppnades dörra ne och barnen störtade in; först stodo de