Aftonbladet – 24 december 1862, sida 2

sina breda tigrerade framtassar på fönster karmen bredvid mig och såg sig omkiing med kloka blickar. Den lilla klappade nu händerna af förtjusning och skrattade, sö att jag tyckte mig se tusen stjernor blixtra i de klara bruna ögonen. Dessa scener upp repades ofta och blefvo slutligen en vann för oss båda, så att de unga måkarse oc jag snart ansågo. hvarandra som gamla bekanta. Så småniogom hittade en och annan kon. fektpåse upp tll lilla Herman, under detaltt ofta en blomsterbukett, eller en nyutslugen avrika, sänd afhans mor, prunkade i mitt fönster. En dag hede jag träffat barnet och dess sköterska ute samt bedt att den lille följande dag skulle få besöka mig, hvilket också tilläts. Jag följde barnet sedan hem, och nu var bekantskapen gjord. Sedermera umgingos vi fitigt; och älven denna afton hade de så ot ledt mig komma och dela deros julfröjd, , alt jag ej kunnat neka, utan var besluten att omkring klockan sju, tillika ned vänten Apollo, epålsera öfver till det trefiliga h mmet midtemot. Under tiden hade patronens familj samlat sig i salongen. Herrn satt fillbakalutad ien fåtölj och, utmattad af flera fåfänga försök att på ett nobeli sätt lägga de korta benen öfver hvarandra eller åtminstone i kors, salt han nu och stirrade i taket, med händern hopknäppta öfver magen. Af frun såg j blott. de sväjande neglige-banden och en sammetemantilj, som höljde hennes axlar. Den älskvärda dottern deremot fremträdde i all-sin glans halfiicgande på er Titea soffa; Boa såg onekligen ganska bra ut och hennes vanliga fiegma tycktes försvunnen, ty vid hvarje buller de kon sig har siigt om och. såg oupphörligt på stt ur, somy tillika med mycket annat guld, satt H