ahid, i en ef bardslådorna i biblioteket. Ivland fingo de ligga qvar derstädes då han ick upp för att lägga sig, men emellanåt og han dem älven med sig upp, i en liten rg. Det var ej vid regelbundna tider som ban lemnsde dem qvar eller tog dem med 3 ecn kunde fiuna något förnuftiga skäl till utt hon än gömde cem i bordslå. dan och än ivlåste dem på något annat le. Den egensipnighet och nyekfullhet dessa fall, som bade fått makt öfver hos de alia bemödanden att brirga gssält i system och osintetrie hvarje Jörsök alt på förhand be. na hvad som skuile I . Hoppet, alt gercom Ijiot utlardt försåt narra bonom alt under sina sumtal förråda sig, visade sig genast från början vara totilt grundlöst. I Magdalens navarande ställning skulle alla sådana försök hafva varit i den högsta grad både svåra och farliga med hvilken man som helst. Med amiralen vore det helt enkelt en omöjlighet. Hans sätt alt gå från et ämne till ett anvat, hans vana att oupphörligt tala, så länge någon örare fanns, stor sak hvilken, hans koniska brist på värdighet och hållning inr sina tjenare lofvade till en början mycket, m höll intet. Huru varsamt, eller huru vördvadsfullt Magdalen än följde sia nusbondes exempel och drog nytta af hang närkbara hevsgenhet för henne, så vp: ckte den gamle mannen genast BÅ ster :on hade tegit ifrån den plats soy tillkom ieune och återförde henne dit raed en fryntg godmodighet som törtog saken all biterhet, men tillika med e rättframhet som j medgaf några undguflykter. (Forts.)