sig tillbaks nöjd och otålig, då hon s ip eller bords. på henne, från något öppet läds, och gaf henne sina bet f ningar: och hon förmodade att någonting som stod i samband med hans papper och affärer, kaniske den hemliga kluusuien, kanske ock ej. emellanåt retude och plågade honom. Mere än en går le hon hört bonom låsa till en dörr el da i ett of rummen, komma ut och gå in i ett a t rum, dröja der några minute r, de rpå Srerväada till det förr med sina nycklar i hunden, och hårdt tl lå ja ytter göre en gång vända nyckeln oa dörr. Denaa öfverdriina ilver röI rande nyckler och skåp kunde viss ligen vara en följ jd af hans egen inretate oroliga sinnesurt, ytler onre uppdrilven hos en al natures ve :m man, genom hans nu vorande e 8 sysslolöshet, ett if, fördrif et eller upptaget al små värdelösa om sorger, och utan någon regelburden, allvarlig sysselsättning som kunde gifva hvar och en af dagens tnamar någon vigt. Men å en anvan sida sedt, var det änn möjhgt att detta kommande och gårude, detta upplåsande och igenåsande kun: vura följuen el något hemligt ansvar som på et oiörmodadt vis bode gjort intrång i den gamle mannens sorglösa hf, och som ingaf kon: m en plårsam Lästa, aldeles ny i hans scdnare lifs ersareab et. Ians be synnerliga gä ; unde tolkas på hvilketdera som helst af dessa båda tförk! sgrunder. Hvem som var den räta, det förmådde Magdalen ej utforska. En säker iekitagelse bade hon och detta redan den första dege forskningar: Amiralen var i högsta grud noggrunv med sina n klar. Alla mindr: sådan: hade han på an ring, liggande i brösuickan af sin rock, De större hade han inlåsta, vanligen, duck ej