lantal utaf stadens faderoch moderlösa unga flickor, för att bildos till skickliga och ; dugliga 1jenare. Den echwerziska tidningsskrifvaren prisade dessa niropiska förordvanden i de mest svassande ordalag. Zirich lyckönskades till en medborgarinna af en sädan upphöjd dygd P3 1, och Wilhelm Tell, Schweiz befriare, lick vid eo jemföå linet tillbeka. Tredje veckan hude inträdt, och MagdaJen kom i tillfälle avt sitt fö på den bava som förde till det refvets upptäckande. Af gamle Mozey fick bon veta att hans herre under vintern och våren plägade bebo rummen i norra flygeln, semt under sommaren och bösten förmedelst norra pussagen toga vägen genom Sbenkylant och bosätta sig I rummen ät öster, som hade utsigten åt trädgården. Medan bankeitzalon, till följd uf amiralens något otillräckliga tillgångar, förblet i sitt nuvarande, förfallna och fuktiga skick, och bostaden vid S:t Crux såunda var cbeqvämt styckad i två skilda delar, kunde också ej någon lämpligare anordning geroa vidtagas... Emellanåt, berättade gubben, hände det älven, bäde under sommar och vinter, att amiralen fick en oro rörande de rums beskaffenhet och välbestånd, hvilka hon då för tilltället ej bebodde, och då han ej gaf sig någon ro, innan han med sina egna ögon hade inventerat möbler, taflor och böcker dersiädes. Vid sådana tilllällen om sommaren, likaväl som få vintern, tändes alltid under några förecude dagar en blossande eid i den stora spiseln och brändes kol i glödpannan för att hålla bankettsalen så varm som det lät sig göra. Så snart den gamle herrns oro hade swillat sig, stängdes då åter dessa rum och Sbenkylan? lemnades under flera vec relse med hewme