sitt rum, Ett underlig dag! MM ag! smög sig upp i slut på eu under! ANDRA KAPITLET. Första veckan förgick, ondra veckan förgick och änvu hade Magdalen, sävidt man kunde se, ej kommit ew enda steg närmare upptäckten af den.hemliga klausulens innehåll än på den dag då hon först eatte sm fot inom S:t Crux poriar. Men dessa fjorton dagar, eburu fattiga på tilldragelser, hate dock ej varit en al!ldeles förlorad tid. I en vigtig punkt bade hon redan. vunnit tilifredsställande erfarenhet; hon hade funnit att bon Ingnt kvode trotsa det öfriga tjenstfolkets synbara misstroende. Husets qvinnor hade under denna tid vänjt sig vid heones närvaro, utan uu dock deras outtalade ölvertygelse att den nya tjenarin nan ej var en af deras likar hade kunnat rubbas. Alit hvad Magdalen till sitt skydd kunde göra, var a t hålla de instinktmässigt qvinliga misstankarna rörande kenne inom de helt och hållet negativa gränser, som de haft från första stunden; och deri lyckades hon. Dag efter dag bevakade tjenstfolket henne med skadelustens och misstroendets aldrig tröttade blickar, atan att dock den minsta skymt af upptäckt lönade deras möda. Tyst, uppmärksamt och träget, med en ständigt grannlaga takt med afseende på den plats hon innehade, fullgjorde den uya husjung frun sin befattniog. De enda stunder af förströelse och hvila, som hon unnade ig, var då hon språkade med gubben Mazey och hundarna, eller under uattens dyrbara timmar, då hon uppe i sitt ensliga rum var säker för all granskande uppmärksamhet. Tack vare det stora öfverfödet af rum vid s:t Crux kunde hvem som så önskade af