stande derstädes varit i tillfälle att göra. Sedermera uppträdde friherre De Geer på Stjernholm, framställande den åsigt, att man, då Oxelösund såsom särdeles lämpligt till uthamn för hela mellersta Sverge, icke kunde undgå regeringens uppmärksamhet, emedan man nemligen kan tänka sig Oxelösund såsom en af ändpunkterna för vårt stora jernvägsnät, isynnerhet om den hardt nära besiwtade norra stambanan, med sträckning vester om Sigtunafjärden, förbi Örsundsbro öfver Sevalla till Sala, kommer till utförande, borde kunna från statens sida förvänta ett icke obetydligt understöd för bedrifvande af den tilltänkta liniens undersökning, hvadan han ansåg att man, under afbidan härpå, borde app skjuta försöket att anskaffa enskilda bidrag dertill. Denna åsigt ansågs väl ega stora skäl för sig och ingenting vara i sjelfva verket mera önskvärdt; men man borde dock icke, under afvaktan på en sådan önskans uppfyllande, låta tiden gå sig ur händerna, utan inom provinsen så fort som möjligt söka anskaffa medel för undersökni: gars verkställande. s Till följd af de i ingeniör Henströms betänkande omnämnda svårigheter, som skola förefin nas emellan Husby och Sparreholm, beslöts att intet vidare afseende skulle föstas å denna linie, utan endast å de tvenne till Flen gående, och till följd deraf blott å dessa noggrannare undersökningar verkställas Beslut fattades att komiterade skulle utväljas och åt dessa uppdragas utförandet af alla förberedande åtgärder; men alldenstund företrädesvis endast de söder om vestra stambanan belägna orter voro vid detta sammanträde representerade. ansåg man sig här icke kunna välja komiterade för andra orter än de ofvannämnda, och att de öfriga skola utses på ett i Eskilstuna snart blifvande, af de här utvalde föranstaltadt möte. Till komiterade för de södra orterna utsågos: landssekreteraren Varenius, kapten Nerman, baron Silfversparre, brukspatronerna Bernhardt, Henström och Steffansson samt Anders Peter Andersson i Bogsten; till euppleanter valdes grefve F. Wachtmeister och kamrer Vougt. — I Gotlands Tidning skrifves den 18:e: Den under några dagar fortfarande ostliga stormen med åtföljande snötjocka har föranlåtit ett för årstiden ovanligt stort antal seglare att söka lä af öns vestra kust. Icke mindre än 10 fartyg hafva funnit skydd i vår hamn, och mn börjar allt mera inse nyttan af att söka åstadkomma högst behöflig utvidgning af hamnen sedan den numera är lätt anglörd och läget är det yppersta på denna sidan af Östersjön. — Från Göteborg skrefs den 20: En ihållande blåst från vestkanten, än rakt från vester, än från sydeller nordvest, har till en högst ovanlig höjd uppjagat vattnet i hamnkanalerna. Under förra natten hade vattnet stigit så högt, att det på ungefär en aln när nådde upp till kajernas öfverkant. Hade denna stigning ytterligare fortsatts, hade vi snart fått öfversvämning å hamngatorna. I dag har vattnet något fallit. men står dock ännu så högt, att det t. ex. hindrar båtoch pråmkommunikationen under stora nya jernbron vid Stora bommen. — Från Lysekil skrifver en korrespondent till Göteborgs-Posten den 18 dennes: Härstädes, äfvensom i hela den öfriga yttre skärgården är alldeles isfritt, men i de inte delarne af de flesta fjordarne har isen lagt sig, till hinder för sjöfarten. Ångslupen Gullmarn, förd af kapten Liedbäck, fortsätter dock ännu obehindradt sina turer häremellan och Uddevalla, till stor lättnad och beqvämlighet för oss kustboer, hvilka äfven d-rföre känna sig förbundna till rederiet. Natten till den 15 dennes stran dade i närheten af Käringön och Måskärs båk finska skeppet Claes, hemmahörande på Åland, firdt af kapten Matsson, kommande från Hartlepool med cokes och stenkol för Stockholm. Vid samma tillfälle strandade äfvenledes preussiska skonerten Lina, kapten E. Reimers, likaledes kommande från Hartlepool med kol. Båda fartygen äro vrak, men besättningarne äro bergade och hemsända. En liten del af fartygens inventarier är bergad men båda lasterna ligga på hafsbottnen. Svenska skonertskeppet Penelope, kapten Joh. Wilhelmsson, hemma i Lysekil, inkom kort efter de båda ofvannämnda, genom brott och bränningar och utan lots, lyckan ll nakna ra.