Aftonbladet – 19 december 1862, sida 6

väg. Magdalen hörde honom förnöjdtsmåskratia åt sin framgång att qväsa hennes nyfikenhet rörande andra våningen. Jag vet huru-de ekola skötas, sade gamle Mazey för sig sjelf med stor sjelfbelåtenhet. fLånga och korta, infödda och utländskor, fästemöar och hu-trur — jag vet nog huru de skola skötas, jag! Sedan Magdalen blifvit lemnad allena, visade hon genast ett prof på den gamle sjömannens förträffliga undervisningsmetod, genom att oförtöfvadt gå upp för trappan och på egen hand göra sima iakttagelser i andra våningen; korridoren deruppe var alldeles lik den som fanns i första våningen, med. undantag af att flera dörrar derifrån ledde in till åtskilliga rum. Hon öppnade ett par af de första och fann att de båda ledde till cofrum. Fruktan för att blifva sedd af någon af tjenstfolket i en del af huset, der hon ej hade något att göra, förmådde henne att ännu så länge ej sträcka sina forkningar längre i denna våning. Med hastiga steg sick hon framåt gången för att se hvarest en slutade; fann att den ändade vid ett förveringsrum för hvarjehanda hushållsskräp, hvilket svarade emot vestibulen i första vå a hvarefter hon skyndsamt gick tillska. På återvägen märkte hon en sak som nyss hade undfallit henne. Det var en låg säng å trissor, som stod längs väggen och tätt intill en af dörratna. Trots dess underliga och otrefliga piats syntes tydligt att bädden brukade upptagas af någon person under natten; lakan voro bredda derjå och under hufvudkudden stack spetsen fram af en röd yllemössa, sådan som fiskare pläga nyttja. Hon var nog djerf att våga öppna den dörr, vid hvilken sängen var ställd och var säker på att hon befann sig i amiralens rum. En ögonblicklig granskning af detta rum var ällt hvad hon vågade företaga sig, och sedan hon sakta åter hade tillslutit dörren, begaf hon sig ned till köksvåningen. Den torftiga bädden och Edess besynner