Aftonbladet – 19 december 1862, sida 5

bekant, Det andra rummet i ordningen var bibliotek, det tredje ett förmak. Sedan de kommit förbi fjerde och femte dörrarne — båda ledande till förfallna o h obebodda rum — befunno de sig vid ändan at husets norra flygel och vid början a! en ny, kortare passage, bygd i tät vinkel med den föregående. Muzvy, som under den hittills tillryggalagda promenaden hade delat sin tid med att dels tala om Shans nåd amiralen, dels att hvissla åt huvdarne, återkom nu till ämnet rörande kompassen och uppmanade Magdalen allvarsamt att ånyo här ställa sig med ryggen emot den yttre muren. Hon sökte at afuvortia lektionen genom att, som sanningen var, förklara att som hon nu stod, visste hon att hon säp å ö-ter. Tala ej om öster, barnX, sade den gamle sjömannen, utan att slis låta störa sig i sitt undervisningssätt, förrän du vet hvarät öster lieger, Ställ dig ou här och titta rätt för dig. Hvad ser du? Förbötet forlgick nu såsom förra gången. Då det kommit till slutet var Magdalens lärmästare belåten. Han småskrattade och blinkade åt henne. Nu kan du töäla om öster, min flicka, eade veteranen, Sty nu vet du hvariåt öster ligger. Den östra passagen förde dem, efter att hafva gått några famnar vidare, till en vestibul med en hög dörr längst fram deri. Denna dörr ledde till en stor och hög salong, liksom alla de öfriga rummen prydd och möblerad på ett gcammalmodiet och ganska dyrbart sätt. Magdalens ledsagare gick tvärs igenom detta rum och sköt undan en ofantlig skjutdörr på väggen midt emot den, genom hvilken de hade kommit in. Slå dit förkläde omkring hufvudet, sade gamle Mazey. Nu komma vi till ban: kettsalen. Stengolfvet är dödande kallt och väggarne så fulla med fuk som ett kol. skepp med kackelackor. Hans nåd amiraJen kallar den för nordliga passagen. Jag har mitt eget vamn på den; jag Kallar den berksylau,