Aftonbladet – 19 december 1862, sida 5

ken vid Combe-Raven, tillsammans med ställets hundar, eller då hon sysslolös drömde bort sommarmorgnarne, jemte dem, på den gröna, skuggrika planen framför boningshuset derstädes. Andiligen fick gubben Mazey rätt på hatten, och de begåfvo sig på sin upptäcktsfärd, följda af de fyrbenta guustlingarne. De lemnade jordvåningen, som var helt och hället egnad åt husets ekonomi, och steg upp till första våningen samt gingo in i det långa galleri, hvilket redan var Magdalen något bekant sedan den föregående aftonen. Ställ dig med ryggen emot muren härt, sade gamle Mazey och pekade på den vägg som, på oregelbundna afsiånd försedd med fönster, hvarigenom man såg utåt ett slags borggård och en fiskdam. utejorde korridorens högra sida, såsom Magdalen nu stod. Luta ryggen häremot miren5, upprepade veteranen, Xoch se rätt framför dig. Hvad ser du nu?4 Den motsatta siden ef galleriet, sade Magdalen. S Vidare, vidare! Hvad ser du mera?? De dörrar som föra in till rummen.4 tHvad mera? Jag ser ingenting mera.X Gubben Mazey småskrattade, blinkade åt Magdalen och skakade med en betydelsefull min sitt knotiga pekfinger. Du ser elt streck af kompassen, min ros. Då du står med ryggen emot den der muren och ser rätt framåt, så ser du nord vart. Går du vilse här någon gång, så ställ dig bara vid muren, tiva rätt för dig och sög till dig sjelf: Jag ser nordvart! Gör nu bara det som en beskedlig flicka och du skall inte behöfva befara att komma ur rätta kursen. Sedan gubben Mazey hade tildelat Magdalen dessa förberedands upplysningar, öppnade ban den första ef dörrarne på galleriets venstra sida. Den förde in till matsalen, med hvilken Magdslen, redan var väl