Aftonbladet – 19 december 1862, sida 5

zey. . Jag skall göra det jag! Första huspigan är snäsig och tvär, min roa, ja, värre än någon an: an. Du är för ung och ser för hygglig nt att kunna behaga dem, det är hela saken. Han steg upp, tog af sig glasögonen och lagade om elden med darrande hand. ?lHHoa är rak som ettljus, sade gamle Mazey långsamt för sig sjelf. Jag säger, hon är rak som ett ljus, och så säger hans nåd amiralen med. Kom med mig nu, fortfor han och vände åter sitt tal till. Magdalen. 4Jag skall först lära dig strecken på kompassen. Då du väl känner till dem så, det må blåsa hårdt eller knappt skall du finna det lätt att segla öfver hela huset. Han gick förut till dörren, stannade, kom ihåg sitt modellskepp, gick tillbaka och satte in det i ett skåp; styrde derpå äter kurs till dörren, hejdade sig ännu en gång, erinrade sig att somliga af rummen voro kalla, och stapplade omkring svärjande och mumlande för att han ej fick reda på sin hatt. Magdalen satte sig och väntade tåligt på att han skulle blifva färdig. Tocksamt jemförde hon hans sätt emot henne med de öfriga qvinnornas bemötande. Vårt motstånd må vara aldrig så bestämdt, vårt förakt må vara aldrig så öfverlägset, så är det dock sannt, att öfverlagd ovänlighet, den må nu yttra sig huru småsinnadt som helst, har en makt att såra, som träffar oss djupt. Det var först genom den erkänsla hon kände öfver den gamle sjömannens sträfva välvilja som hon kom till besinning om huru de qvinliga tjenarnes ondskefulla oginhet hade plågat henne. De båda hundarnes stumma vänlighet, då de blifvit väckta vid gåendet inne i rummet, rörde henne kan ske ännu djupare. Brutus stötte förtroligt till hennes hand med sin väldiga nos och Cassius lade helt vänligt sin ena framtass i hennes knä. Med en känsla at innerlig smärta klappade och smekte hon de båda djuren. Det tycktes henne blott vara en dag sedan hon ströfvade omkring i par