Aftonbladet – 18 december 1862, sida 3

all Mal falla! Sig CiIler Ach DoOrgeriuRa lagen. Det är visserligen svårt om icke omöjligt att uppdraga en bestämd gränsskilnad mellan borgerlig och kyrklig lag, hvilka i vår lagstiftning blifvit sammanblandade, men just derföre måste man nu söka åtskilja dem, Man hade sagt, och talaren medgaf det äfven, att äktenskap mellan olika trosbekännare icke vore önskliga samt ej borde gillas, men att icke offentligen kunna beifra något är ej detsamma som att gilla det. Många af de äktenskap, som ingås mellan kristna, äro heller icke hvilasde på kristlig grund; dessa kunna ej heller gillas, ehuru man ej har rätt att offencligen beifra desamma. Förbudet mot giftermål med en gäckas ju ofta genom att resa utrikes och låta viga sig. Talaren ingick derefter på frågan om lysningen, hvilken han i likhet med lagutskottet uppfattade såsom egentligen varande ett notarialbestyr, ehuru den måste förrättas af presten, länge denne förer de s. k. kyrkoböckerna. gon förargelse genom lysning för en mosaisk. trosbekännare åstadkomrmies icke; det funnes inen obligatorisk förbindelse att begagna uttrycket: ett kristligt äkta förbund; och nya handboken säger icke uttryckligen huru lysning skal ske, utan att den må ske. Hvad beträffar upplösning af dylika äktenskap hade man gjort den anmärkning att den måste göras genom vår statskyrka, som ensam egde att utfärda skiljobref. Denna anmärkning kunde vara af någon vigt, ifall kyrkan i sjelfva verket upplöste något äktenskap, men detta sker genom verldslig domstol eller K. M:t, och ret är endast en tom formalitet. När kyrklig vigsel ej eger rum, förfaller dessutom hela anmärkningen. Talaren uppräknade derefter några länder, der äktenskap emellan kristen och jude är tillåtet och anmärkte, vid den af reservanterna framkastade satsen att vårt samhälle skulle genom en sådan tillåtelse förklara sig vara i religiöst hänseende indifferent, att denna beskyllning icke kan tillämpas på de åberopade staterna, såsom Norge, England och Holland. Anförde 2 fall, då K. M:t redan meddelat tillstånd till dylika äktenskaps ingående här i landet, och ansåg den nu ifrågavarande lagen så mycket nödvändigare, som eljest konflikter kunde Sppstå, emedan konungen sålunda förklarat sådana äktenskap kunna tillåtas. Det som mest bekymrade talaren var den grundåsigt, som genomgår reservationerna, att man skulle vilja åtskilja kyrka och stat, men han kunde icke finna att genom förslaget, statskyrkan kan hafva något särdeles mehn. Önskade hvarken en fullkomlig skilsa eller någon sammanblandning af stat och Å kyrka. Grelve OC. G. Mörner erkände att en reglering af de nuvarande förhållandena måste ega rum, men hyste några betänkligheter i afseende på sättet för lösningen af denna uppgift. I högsta domstolen hade åsigterna varit högst skiljaktiga, men pluraliteten ansett civiläktenskapets införande öfverflödigt, emedan det ej ansetts behöfligt för andra främmande trosbekännare. Ta laren var äfven af denna åsigt. Om presterskapet verkligen hyser en kristlig anda, kan detja -fnedkalla välsignelse öfver både kristna och judar, ja öfver alla menniskor. Man hade trott fatt rabbinen skulle göra några svårigheter, men .j man borde först derom hafva skaffat sig visshet, innan första steget tagits på den betänkliga bana, som kallas civiläktenskap. Men äfven mot förslaget i öfrigt vore många erinringar att göra. Det måste anses anstötligt att till förrättande af vigseln ntsetts en exekutiv myndighet, som har utmätningar om hand och uppsigt öfver straffs verkställande m. m. Om man vore konseqvent borde äfven länsman vara LI kompetent som kronofogden. Icke ens två ojäfviga vittnen hafva ansetts nödiga, utan vigseln kan förrättas i närvaro af blott slägtingar. Ingen bestämmelse finnes heller till hvilken magistrat eller kronfogde man skall vända sig. Konungens befallningshafvande hade då varit en lämpligare auktoritet och en större högtidlighet icke varit ur vägen. Bäst vore dock att domaren erhöll förenämnda uppdrag; han besitter tillräcklig lagKunskap för att pröfva hinderslöshetsförhållanden. Om kronofogden bedömer hinderslösheten annorlunda än parterna sjelfva åstunda, hvar skall ändring sökas? Och hvad påföljd blifver om kronofogden förrättar en vigsel, som icke bordt ega rum? Härom finnas inga bestämmelser. Tal. utvecklade ytterligare vidlyftigt de anmärkningar han hade att göra mot förslaget i formelt hänseende, ansåg att domaren älven kunde meddela lysning, som är en civil akt, erinrade om bristen på författning angående skilsUN PR PM 5 mm -— messa och yrkade återremiss. d Frih. Stjornstedt talade äfven för återremiss. å d Då antalet af de ifrågavarande äktenskapen k blefve så ringa, hade civiläktenskapets införanf de varit öfverflödigt. Bäst vore att bibehålla? presterlig vigsel, men efter ett särskildt formufå lär. Juden skulle derigenom blifva mera amal-ÅDb gamerad och känna sig mera hemmastadd. Ön-Ja skade deremot att man från presterskapet bort t:; tagit bestyret med lysning, som är en rent borgerlig förrättning, och äktenskapets upplösning. IS Fuh. R.. Cederström förenade sig i samma yrkande. Äfven vilda nationer begagna vid äktenskaps ingående högtidliga ceremonier, och svenska folket skulle icke gerna se att en högtidlighet borttages,..som så djupt ingår i dess föreställningssätt. Äfven en mösaisk trosbekännare skulle ju, kunna med vördnad Föra frälsarens namn. Är lysningen en borgerlig förrättning, må den då uppläsas efter gudstjensten i sammanhang med kungörelser om bränvinspannors uppmätning, förrymda brottslingar och vargskalls anställande. Tal, hyste ingen ringaktning mot de mosaiska trosbekännarne, men just derföre borde den största uppmärksamhet egnas åt förslaget. Hr Oliveorona ansåg att förbudet mot äktenskap mellan jude och kristen bör utgå ur lag, stiftningen, emedan det ligger i statens och sedlighetens välförstådda intresse att tillåta det. Skälen till förbudets tillkomst finnas ej numera. Judarne hade aldrig gjort sig kända för något proselytmakeri, och ett ytterligare skäl att tilllåta äktenskap mellan dem och kristna är att sjelfva uppfattningen af äktenskapet är densamma efter båda lärorna, sedan monogamien hos dem blifvit rotfästad. I afseende på sättet för denna tillåtelses införande hyste likväl tal. de sörsta betänkligheter. Aktenskapets helgande af kyrkan innebär en stor betydelse och beträdandet af en annan ba na skulle i viss män försvaga aktningen för äktenskapet. Skulle derföre önskat, i likhet med luraliteten i högsta domstolen, att vigsel bibehållits med förändradt formulär, i hvilket fall prester med högt anseende förklarat sig icke skola hysa or betänkligheter att förrätta densamma. I likhet med grefve Mörner fann han många formela brister hos förslaget. I framtiden skulle t. ex. blifva svårt att få veta, hvilket likväl i vissa fall vore af mycken vigt, hvar äktenskapet blifvit upprättadt, enär ingen bestämmelse förefinnes ul hvilken kronofogde eller magistrat man skall vända sig. Hos en kronofogde kan ingen högtidlighet utvecklas; bättre vore då att äktenskapet ingicks inför domaren vid tinget, då nödig offentligh t kunde egartum. Protokollerna skulle äfven i domstolsarkiverna ättre förvaras. I afseende på skilsmessa borde fven varit något stadgadt; nu måste en särskild lag derom stiftas. På dessa grunder yrkade tal återremiss.