Aftonbladet – 18 december 1862, sida 2

OCHKCH UIVISaT: med Stockholm, som vore tänkbar, men de finge deremot båda en sådan förbindelse, på samma gång som afståndet till ännu en an nan stad, Sala, som man i hvilket fall som helst vill uppnå, blefve förkortadt. Dessa fördelar ansåg hr Ditzinger icke böra för bises, då staten ju icke kunde ha råd att till hvarje stad bygga jernbana på den allra kortaste vägen. Afven hr Hesselgren förklarade sig af gammalt vara anhängare af den vestliga riktningen, men ville han reservera sitt slutliga votum i frågan tills saken blifvit af statsutskottet utredd. Hrr Ekholm och Beronius understödde AUDCE STUNAIC ah UCL KIVCKSIAS NR SEEN NODE Nr det kongl. förslaget, hvaremot hr Loven yttrade sig för den direkta Upsalabanan och hr Cygneus instämde i justitie-statsministerns åsigt, att en bana skulle läggas till Upsala och Gefle, en annan öfver Stäket till Westerås och Köping. Det förtjenar slutligen anföras, att redan vinkar framkastades, att tvisten om de olika sträckniogarne torde ha till följd att denns gång ingen bana alls blir bygd norrut från hufvudstaden. Hr Murn sade rent ut att han ansåg detta bättre än om vägen bygges vester om Sigtunafjärden. Rörande sammanbindningsbanani hufvudstaden förekom äfven en kontrovers. Hr Renslröm yttrade några betänkligheter med afseende å denna anläggning, enförande hurusom han trodde fördelarne af densamma icke blifva så betydande som man framställt dem samt ingalunda så sora att de motsvarade de stora kostnaderna och motvägde de olägenheter för sjöoch landttrafiken inom Stockholm, som deraf skulle uppstå. Detta yttrande genmäldes at hrr Lallerstedt och Muren, af den förstnämnda uti ett särdeles elegant anförande, deri han sökte visa huru friherre Eridson funnit utvägar att undanrödja alla de olägenheter, hvilka anmärkts såsom blifvande förbundna med denna anläggning, för bevisande af hvars vigt talaren anförde flere skäl, på samma gång som han genom exempel från utländska platser sökte visa huru man der med oerhörda köstnader sökt och söker tillegna sig den fördel, som här stode oss till buds för enjemförelsevis högst ringa kostnad. Sammanbindnin gen förordades likaledes varmt af herrar Loven, Hesselyren och Cygneus. Herr Dit zinger förklarade de skäl, som i betänkandet om saken androgos, ha ökat hans benägenhet för denna anläggning och ansåg obestridligt att dess åstadkommande vore en fördel. Deremot hade han ännu icke stadgat sin: öfvertygelse med afseende på de omtalade olägenheternas större eller mindre betydenhet i jemförelse med fördelarne. Hr Hiera ansåg de gjorda inkasten mot sammanbindningsbanan ej ännu ha blifvit med några öfvertygande skäl vederlagda, men att onekligt vore, att det vore fördelaktigt att ha ex bangård, hvarföre han icke hade något emot om ständerna ville bereda hufvudstaden denna present. För tillräekligt anslag redan vid denna riksdag till byggande af hela linien Porla — Kristinehamn yttrade sig hrr Hultman och Renström. Den norska banans politiska vigt i allmänhet framhölls i ett varmt föredrag af hr Witt, som, erinrande om det ofantliga inflytande som de lättade förbindelserna med Danmark haft på sinnesstämningen mellan svenskar och danskar, uttalade den öfvertygelse att enahanda medel skulle i afseende på förhållandet mellan Sverge och Norge verka mer än många afhandlingar och fördrag. : Aven sträckningen öster om Sommen, om hvilken man hade hoppats slippa höra rågot vidare, fann ett par förespråkare i representanterna för Oskarshamn och Westervik, hrr Dahlström och Carlson. Den förres långa skriptum gaf ett nytt bevis på hur lätt det går i jernvägsfrågor att göra svart till hvitt; Den undersökning, som ådagalagt att alla krokar och backar, som behöfdes på denna väg, blott skulle lända till vägens förkortande med !, mil, men till ökt de utgifter af millioner och en ständigt ökad tunga på trafiken, denna undersökning förklarades helt obesväradt icke ha visat aft några hinder mötte denna anläggning. . Hr Lallerstedt inlade ett ord för provinsen Östergötlands i hans tanke rättmätiga anspråk att icke längre blifva tillbakasatt i ofseende på jernvägar, och ansåg han östra banan böra utsträckas till Linköping, om medel blefve tillgängliga derigenom att möjligen ingen norra bana och ingen sammanbindningsbana blefve af. Hr Ridderstad förmälde äfven, i ett anförande, som lät den