Aftonbladet – 17 december 1862, sida 2

Som Magdalen ej såg till någon annan person hon kunde fråga, bad hon gubben visa sig vägen till hushållerskans rum. Det skall jag göra, min rosX, sade gamle Mazey med den starka och djupa röst som är egen för döfva personer. Den nya jungfrun — hvabah? Jin rasande fin tös! Hans nåd atmitalen vill just hafva en båt so sticker skarpt upp i vinden. Hon blir till lags, min vän; hon blir till lags!4 Du skall ej bry dig om hvad mr Mazey säger till dig, anmärkte hushållerskan, som äppnade sin dörr just under det att gamle sjömannen på ofvannämnda sätt yttrade sitt gillände af Magdalen. Han har lof att prata allt hvad han behagar, och är rätt tröttsam och vårdslös i sina vanor, mången gång; men han har ingen ond mening. Med denna ursäkt för veteranen, förde mrs Drake Magdalen med sig, först till handksmmaren och dernäst till linnerummet samt installerade henne såiunda i sin husliga befattning. Sedan denna ceremoni var öfver, fördes den nya husjungfrun upp i första våningen och in i matsalen, till hvilken en dörr ledde från den långa korridoren. Här undervisades hon i att duka middagsbordet, för endast en person; ty mr George Bartram hade ej ännu återkommit till S:t Crux. M:rs Drakes uppmärksamma ögon följdenoga Magdalens företag medan hon verkställde detta silt första äliggande, och då bordet var dukadt, var mrs Drake tvungen att för sig sjell medgifva, att så vidt hon ännu kunde se, var det nya tjenstebjonet fullt vuxen sin befattning. En timme sednvare stod soppskålen på bordet och Magdalen bakom umiralens innu oupptagna stol, afvaktande fin hushbondes mönstrande blickar då han kom in matsalen.