Aftonbladet – 17 december 1862, sida 2

och måst fjusande, mel den släta kläd ningen hopknäppt ända upp till halsen, oc! Iden lilla, täcka mössan på nacken, märkte knappt något spår af de sorgliga härjninga I som själslidande hade verkat på hennes skön het. Om hon hade burit en elegant dam: drägt, med blottad hals och gestalten sna rare drapered än ekyld af frasande siden i skulle måhända amiralen gått henne förb sin salong utan alt egna henne någor ippmärksamhet. Men klädd som tjenstflic ka, kunde ingen beundrare af qvinlig skön het hafva kastat en enda blick på henne utan att vända sig om och ånyo betrakte henne. Under det hon gick ned för trapporna för att begifva sig till hushöllerskans rum såg hon två långa korridorer med stengol och med en rad af dörrar; den ena kor ridoren i husets andra våning, den andra första våningen. ?Många rum! tänkte hor i det hon kestade en blick på dörrarne Det tyckes blifva ett allvarsamt arbelc att här söka reda på det som jag måste finna! : Då hon kom ned i bottenvåningen, möttehor en gammal, väderbiten man som stannade och stirrade på heune med en min af syn. barligen lifligt intresse. Det var samma an som k. pten Wragge hade träffat utan. ör bakporten vid S:t Crux, sysselsatt med att tillverka modellen af ett fartyg. I hela trakten, vidt och bredt omkring. kallades han amiralens qvartermit Ian hette Mazey, Bextio är hade skrifvit ein histo ria om hårdt arbete på sjön och skarpt driekande på landbacken i gubbens bistra och skrynkliga ansigte; eextio år hade äfven tillräckligt pröfvat hans trohet, och emot resans slut fört den gåmla utslitna sjögasten i ep Jugn hamn, i gin befälhafvares hus,