Aftonbladet – 16 december 1862, sida 2

RIKSDAGEN. Borgareständet. Frågan om decharge för bankofullmäktige. Då, i borgareståndet, det så kallade dechargebetänkandet, angående riksbankens förvaltning under de sednare åren, föredrogs, begärde Hr Wallenberg att i ett sammanhang fåyttra sig om hvadshan ansåg mest betecknande uti herrar bankofullmäktiges förvaltning. Hr W. menade att. hvarje styrelse borde bedömas icke blott efter, hvad som blitvit gjort utan jemväl efter hvad som blifvit underlåtit; Först erinrades omsatt riksbanken ständigt beklagade sig öfver svårigheten ätt kunna invexla egna banksedlar, hvilket icke saknade skäl, men det hufvudsakligaste felet låg deruti att riksbanken, med en -grundfond af 15 millioner, samt upplagda vinster, 12 millioner, och utelöpande banksedlar 52,,; millioner, hade nära 30 millioner uti fastlästa fonder, neml. fastighetslånefönden 8 !, millioner, kongl. kommerskollegium till manufakturdiskonten 27, millioner, allmänna diskonten 10 millioner samt filialbankerna 9!-, millioner. Dessutom befunnos bland de 107, millioner obligationer, hvilka af riksbanken innehades, mera än-6 millioner af sådan beskaffenhet, att de icke kunde realiseras annat än med stor förlust. : Hr W. frågade, hvad hafva herrar bankofullmäktige gjort för att införa en större rörlighet i bankens fonder, så att dessa mera än förut kunna sägas vara till herrar bankofullmäktiges disposition? Särskildt begärde hr W. upplysning om hvarföre de till. 2,016,600 rdr uppgående armåns ackordsamorteringsobligationer qvarstodo år från år utan att amorteras?. De voro dock bland de föga lätt realisabla åtminstone till deras bokförda värde. Härefter öfvergick hr W. till betraktelser öfver huru allmänna rörelsen underlättades och erinrade dervid att statsrevisorerna för år 1858 redan till ständerna framfört allmänhetens klagan utt när till insättning större belopp sedlae aflemnades, intet fån erhölls såmma dag. Detta förhällande påstod r W. fortfor ännu i dag och under förlidet år 1861 inträffade att man fick vänta på qvitto å en större post i åtta dagar. Hr W. förklarade, att han ke hyste ringaste misstroende till riksbankens kassörer, men angenämt är det icke att till hvem det Yara må lemna en betydlig penningesumma öfver natten utan att erhålla något slags qvitto, och riktigt väl kan det icke sägas vara ordnad i ev riksbank när sådant behöfver ske. Hr W. ansåg en bland anledningarne böra sökas deruti att man hyste alltför stor bentgenhet att tillverka Settor) och sätta dem i rörelsen. Vid flere riksdagar hade åtminstone två stånd yrkat ettornas afskaffande. Detta berodde välj af fullmäktige. Men så mycket borde fullmäktige kunna åstadkomma att ej en allt för stor myckenhet deraf bet CK rörelsen. Enligt re visionsberättelsen hade fullmäktige tillökat personalen uti sedelkontoret, men icke uti kassorna, hvilket var högst nödvändigt. Såsom det nwär, vore riksbankens sedlar icke användbara i liqvid med riksbanken, ty om någon kom med ett större antal Settor för attbetala sinförfallna sköld till riksbanken, skulle det anses såsom ohemult. Hr W. ville nu kasta en blick på diskontrörel