Aftonbladet – 15 december 1862, sida 2

eg OG AA TRE EBONY ALINE RAA rikets ständer rörande förhöjd införseltull 3 utländska knappar eller om införsel, tullfritt eller RO tull, af tyger för knappfabrikens ehof. Starsrådet hr frih, Gripenstedt anförde i underdånighet: tKommerskollegium och generaltullstyrelsen, hvilka varit af K. M:t anbefallda att inkomma med -underdånigt utlåtande och förslag angående de förändringar i nu gällande tulltaxa, hvilka på grund af inträffade omständigheter och vunnen erfarenhet, eller för vinnande af större enkelhet i administrationen eller lättnad i rörelsen, må anses vara af behofvet påkallade, hafva nu detta åliggande fullgjort. Af ordalagen i den nådiga föreskriften synes, att nämnde myndigheter haft full frihet, äfvensom pligt alt framställa alla de förslag i ämnet, hvilka ansetts nödiga och nyttiga, men de hafva inskränkt sig att föreslå vissa ändringar och tillägg, rörande åtskilliga mer eller mindre vigtiga detaljbestämmelser i den nuvarande tulltaxan. Några väsendtligare förändringar eller någon egentlig reform af densamma har icke blifvit ifrågasatt. Under erkännande att de af kommerskollegium ogh generaltullstyrelsen föreslagna ändringar och Ullagg i taxan utgöra förbättringar, tror jag Jikväl för min del, att, äfven med iakttagande häraf, vår närvarande tulltaxa numera ingalundå tillfredsställer fordringarne på en tidsenlig tull-lagstiftning. Grunderna för denna tulltaxa äro visserligen, enligt min åsigt, i å lmänhet riktiga, men så väl i fråga om dessas tillämpning, som med hänseende till taxans uppställning och alltför stora vidlyftig et, anser jag att betydligare brister förefinnas, och att således en väsendtlig omarbetning af densamma vore af behöfvet påkallad. Jag anhåller underdånigst, att i dessa afseenden särskildt få angifva några hufvudpunkter. Då man af goda skäl, till förekommande af tvister, omgång, osäkerhet och äfven underslef, såvidt som möjligt sökt undvika förtullning efter värde, och i stället utsatt specifika tullsatser för hvarje artikel, oftast efter vigt, fordras dock, enligt min tanke, att icke i en och samma klass med lika tullsats sammanföras effekter af så högst RE olika beskaffenhet och värde, som nn i flera fall skett; åtminstone ej der en lämplig underafdelning — i likhet med hvad som förekommer i alla andra mig bekanta tulltariffer med specifika tullar — utan synnerlig svårighet kunde åstadkommas. Det är nemligen klart, att t. ex. i fråga om väfnader af bomull, linne och ull, der värdet i allmänhet stiger, icke i förhållande till vigten, (som utgör grunden för tullafgiften) utan fast hellr2 i det motsatta förhållandet, eller efter finheten, så måste det inträffa, när alla de ej särskildt specificerade slagen af dessa varor sammanföras till en enda klass med lika tullsats, att denna tullsats ofta kommer att utgöra en efter varans värde illa lämpad och föga rättvis beskattning. Vidare anser jag, dels på grund af nu nämnda förhållanden, dels af andra anledningar, att åtskilliga ej oväsentliga nåringar i nu gällande tullbestämmelser vore önskliga. Och slutligen tror jag äfven att en ganska ansenlig reduktion af artiklarnes antal skulle kunna tillvägabringas, till stor vinst i afseende på enkelheten, och utan någon så betydande uppoffring af statsinkomst, att af denna anledning hinder häremot bör möta. Enligt kommerskollegii uppgifter öfver importen för 1860, visar sig nemligen att af införsel-tariffens 231 hufvudartiklar — underafdelningarne ej särskildt beräknade — hafva tullinkomsterna i jemna tusental utgått på det sätt, att 6 ar.iklar, som hvardera lemnat en uppbörd af mera än 500,000 rdr, inbringat .....10,067,000 rår 6 dito, med uppbörd mellan 500,000 och 100,000-...... -ee ss sen 1066,000 3 52 dito, med uppbörd mellan 100, Och :10,000-5 se rssrter es starr ie ERAN 1,514,000 31 dito, med uppbörd mellan 10,000 OG, 000, ooererirengr gr renas orter -194,000 68 dito, med appbörd mellan 5000 och -A4000--75.ss. savetdorferl nen 152,000 ; 68 dito, med uppbörd understigande 1000 rdr, (hvaraf 48 ej uppgått till 500 rdr hvardera) ..........os00 19,000 Om också obetydligheten af den tullinkomst, hvilken nu utgår af en mängd varuartiklar, ej uteslutande bör afgöra, huruvida icke lämpligast vore att en stor del af dessa föga inbringande artiklar helt och hållet uteslötes från de tullpligtigas antal, synes dock, endast vid en blick å förenämnda siffror, att åtskilligt, till vinnande af lättnad för rörelsen och enkelhet i förvaltningen, torde i denna riktning kunna åstadkommas. Och det mål, hvilket man i sådant afseende borde för sig uppställa såsom eftersträfvansvärdt, skulle enligt min åsigt vara, att sedan alla de artiklar, hvilka anses böra utgöra föremål för tullbeskattning, blifvit bestämda och jemte lämpliga tullsatser i tariffen upptagna, alla andra ej derstädes nämnda effekter skola — enligt samma grundsats som redan gäller för utförseltariffen — förklaras vara tullfria. Men att nu framställa ett omfattande förslag till reform af tulltaxan i den: syftning som här blifvit till sina grunddrag antydd, möter likväl för til:fället ett, i min tanke, afgörande hinder. Det har nemligen länge varit ett känbart behöf, liksom också ett föremål för lifliga önskningar, att söka bereda förbättring i den missgynnande ställniug, hvaruti svenska handeln och synnerligen sjöfarten befinna sig i afseende på rörelsen med Frankrike; och försök att åstadkomma nödiga lättnader i detta häseende hafva äfven, sedan längre tid, vid flera föregående tillfälten blifvit gjorda, utan att likväl hittills det härmed afsedda ändamålet kunnat uppnås: Ett återupptagande af sålunda flera gånger afbrutna underhandlingar måste naturligtvis ske med en viss försigtighet, och då en ny framställning från Sverges sida i detta ämne skulle i betydlig mån underlättas, om andra nationer förut lyckats med Feankrike uppgöra traktater, hvilkas bestämmelser i vissa fall kunde läggas till grund för våra egna fordringar, har h. exc. hr statsministern för utrikes ärendena, som bäst är i tillfälle bedöma dessa pre oeeg ansett att ett sådant förhållande först borde afvaktas. Dylika traktater hafva emellertid nu blifvit afslutade, och tiden synes således vara inne då denna vigtiga angeägenhet ånyo bör upptagas och underhandlinvar härom, med hopp om framgång, åter kunna inledas, för hvilket ändamål äfven förberedande Atgärder redan blifvit vidtagna. Erfarenheten har likväl visat att, ifall de förmåner och lättnader, hvilka å Frankrikes sida kunna önskas, redan förut blifvit i vår handelslagstiftning medgifna, så hafva dessa på förhand jorda medgifvanden å vår sida icke blifvit erkända såsom gällande skäl för oss att erhålla samma förmåner tillbaka. Så har t.ex. den på rikets ständers begäran 1857 åt franska fartyg beviljade fullkomliga jemlikhet i behandling och ättigheter med våra egna, såväl i afseende å skeppsu mgälder .som varuförtullning, icke förmått utverka dör af oss eftersträfvade motsvaiga förmänen, att våra fartyg måtte i franska hamnar behandlas lika som Frankrikes eller åtninstone lika med andra de mest gynnade na: ioners fartyg. Om nu en väsentligare oraarbetning af tulltaxan egde rum förr än den såunda förestående underhandlingen med Frankrike försiggårt, och vid en sådan omarbetning nlinedsättni Iler andra förändringar skedde, tre RE I Arr