Aftonbladet – 15 december 1862, sida 2

icke mindre rätt än konungen af Preussen. Kölnische Zeitung bekräftar den underrät telsen att Österrike och Preussen i medlet af November hafva i Köpenhamn framställt oundvikligheten af en förbundsexekution, så vida Danmark längre dröjer med att gifva efter; men deremot är det icke sant, att Baden ämnar hos förbundet föreslå oförtötvad exekulion mot Danmark. Badens officiella blad motsäger också detta sistnämnda rykte och förklarar i stället, att Baden ämnar sätta sig emot en exekution. Bäjern. I koöonungahusets familjeråd om grekiska frågan, hvari konung Ludvig presiderade, har prins Adalbert bestämt afslagit att öfvertaga den afsatte konung Ottos rättigheter, och prinsens gemål, en spansk infantinna, afgjort vägrat att byta om reliion. Konung Ludvig föreslog di att till onung Ottos efterträdare välja en son af prins Luitpold; men den unga prinsens mor, en österrikisk-toskansk erkehertiginnå, satte sig på sonens: vägnar emot religionsföränringen. — Sammanträdet blef sålunda utan resultat och har i alla fall intress: blott som ett kuriosum, emedan det aldrig kan på bli fråga om huset Wittelsbachs rättigheter. Hessen Kassel. Kurfurstliga regeringen har råkat i en ny tvist med landtdagen. Kurfursten lät ministåren lofva att framlägga förslag till budget för nästa år, men derjemte förklara att skatterna skulle tills vidare uttagas såsom hittills. Landtdagen har deremot enhälligt fordrat att regeringen skall begära dess samtycke till skatternas provi soriska utkräfvande. Ministåren har bestridt landtdagens befogenhet till ett sådant yrkande, men medgifvit att det kunde vara ändamålsenligt att förelägga landtdågen ett lagförslag i det ifrågavarande hänseendet. ITALIEN. Rörande; den nya miusterens bildande meddelas nu följande upplysningar: Konung Victor Emanuel hade under de sednaste veckorna haft flera vidlyftiga konferenser med Farini, som är den egentligen framstående mannen under den kritiska situationen, emedan han åtnjuter Victor Emanuels förtroende och tillika är en af de få italienska embetsmän, som ännu äro per sone grate i Paris. Farini underhandlade med Ratazzi och var nära att inträda uti hans kabinett, då ministeren plötsligt såg sig nödsakad att be ära sitt entledigande. Efter ministerkrisens inträdande uppträdde Farini som förmedlare. Det erfordrades en lång afgörande konferens mellan Victor Emanuel, Farini, Minghetti och Peruzzi, innan konungen gaf sitt bifall till sistnämnda båda mäns inträdande i ministeren. Båda dessa män hafva utan tvifvel gifvit lugnande försäkringar rörande deras åsigter angående det franska förbundet, och förklarat sig gilla Farinis åsigter beträffande den utländ ska politiken, för att derigenom sätta konungen i stånd alt på ett godt maner möta franska diplomatiens anspråk. Grefve Vimercati har genast efter kabinettets bildande skyndat till Paris, dit han nu redan anländt, för att meddela kejsar Napoleon nödiga muntliga upplysningar från konun: oen i fråga om den skedda ministöförän dringen. Det nya kabinettet består utaf tre söner till Emilien, nemligen: Farini, Pasolini och Minghetti; tre genuinapiemonteser: Cassinis, Petitti och Ricci, hvilken sistnämnde är genuesare; en savoyard Menabrea; en neapolitanare Manna; sieilianaren Amari och flörentinaren Paruzzi. I fråga om den politiska färgen är Farini, som ledde Emiliens införlifvande med Piemont, en lika afgjord unionist, som Minghetti, hvilken likaledes är född under påfvespiran, och Peruzzi, som är god vän till Ricasoli. I fråga om ställningen till de vänskapligt sinnade makterna är Farini gerna sedd i Paris, under det Peruzzi och Pasolini stå på god fot med kabinettet i S:t James och den engelska pressen. Morning Post, t. ex., berömmer Pasolini såsom egande en fast, redlig och ädel karakter. Detta beröm af engelska pressen torde i sin mån hafva medverkat till, att pariserkabinettet framställde en önskav, att Farini måtte blifva utrikesminister för att på denna post slippa se Pasolini. Denne sistnämnde är en romagnolisk adelsman och eger en stor förmögenhet. Han var syndikus i Ravenna under det italienska sriget och ankom efter slaget vid Magenta såsom stadens representant, för att affordra len påflige delegaten civilförvaltningen. Javour upphöjde honom efter Romagnas nförlifvande till senatorsvärdigheten och utvämnde honom efter Azeglios afgång, till ivilguvernör uti Milano, hvarifrån Ra: azzi förflyttade honom till Turin. Pasolini ir särdeles god vän till Minghetti och geom denne äfven med Peruzzi, således med wufvudmännen för de båda tiaktioner inom varlamentet, som medelst sin sammanslutling störtade Ratazzis kabinett. BSicilianaen Amari, den nye undervisningsministern, rar förut advokat i Palermo och harredan 842 lelvat mera utomlands än uti Italien. Tan är författare till de två mest lästa bland yare italienska historiska verk: ?La guerra lel Vespro siciliano? och Storia dei musulnanni di Sicilia?, hvilka utkommo 1854 uti lorenz. Manna, den nye handelsministern, ir en af de anseddaste bland de neapolitanke embetsmän, hvilka måste tjena Frans II åsom uppehållande halmstrån, då hans lycka vörjade sjunka. Manna och finansministern linghetti äro i närvarande ögonblick. mycet vigtiga personer, emedan andelsfördraset med Frankrike skall bringas till afsluunde och ett betydande lån upptagas. Miiistern för de allmänna arbetena, Menabrea, ir en af Italiens anseddaste ingeniörer. I volitiska frågor har han förut varit klerikal ch ånses ännu temligen reaktionär. I det ela här det nya kabinettet uti Italien gjort tt godt intryck. Det har förbindelser med Paris och London och eger betvdande kraf