Aftonbladet – 13 december 1862, sida 2

huru Norah befinner sig och för att säga er de förändringar till en bättre och lugnare sionesstätnning bos henne, med afseende på hennes syster, som inträffat. Jag kan visserligen ej säga att hon med lvgn finner sig vid Magdalens fortfarande tystnad. Jag känner alltför väl hennes trofasta hjerta för att kunna tänka något sådant. Jag kan blott uttala min mening, att hon börjar känna en lindring från sorgens och ovisshetens tunga qval, genom nya tankar och nya förhoppningar. Jag tviflar på att hon ännu rätt klarr sjelf inser detta, men jag förutser resultatet, ehuru hon icke gör det. Jag ser hennes hjerta öppna sig för trösten af en ny kärlek och nya intressen. Hon har ej sagt ett enda ord till mig i ämnet — ej heller jag till henne. Men lika visst som jag vet att mr George Bartrams besök hos familjen vid Portland-Place hafva blifvit allt flera under den sednare tiden, lika viss är jag äfven på att Norah numera finner en styrka att bära sin oro, som jag ej meddelar henne, och ett hopp för framtiden, som jag ej har lärt henne att känna. Jag behölver ej säga er att jag meddelar er detta i det djupaste förtroende. Endast Gud vet, om den lycka, som nu synes mig dagas i den kommande tiden, skall lysa allt klarare, eller åter slockna. Ju oftare jag ser mr George Bartram — och han har pjort mig mer än ett besök — destomera tycker jag om honom. Mig förefaller han såsom en verklig gentleman, i detta ords högsta och rackraste mening. Fick jag lefva sålänge, att jag såg Norah blifva hans hustru, sä: ror jag att jag hade lefvat nog. Men hvem sun läsa i framtiden? Vi halva lidit så nycket, all jag knappast vågar hoppas. — I cHar ni hört något af Magdalen? Jag t ej! huru det kommer till, men sedan jag